"De förstärker myten om att män är från Mars och kvinnor från Venus" - LitteraturMagazinet

 LitteraturMagazinet Debatt 
"De förstärker myten om att män är från Mars och kvinnor från Venus"
Foto: Egmont Kärnan AB
Bok-
presentation:
Håkan Bråkan och den stora fasan
Författar-
presentation:
Anders Jacobsson
Utg.år: 2012
Inbunden
Finns i lager, 127 kr

Genusläsning av "Håkan Bråkan och den stora fasan"

"De förstärker myten om att män är från Mars och kvinnor från Venus"

Nina Ruthström läser den femtonde boken om Håkan Bråkan – och blir heligt förbannad. ”Författarna spelar på och överdriver de stereotyper som vi moderna människor har förstått baksidan av och vill motverka” skriver hon. 

Inledningsvis ser vi en bild på en tjej som är målad som en djävul. Hon har huggtänder, elaka ögon och långa klor på sina händer som hon skjuter röda hjärtan med. En märklig bild som jag med min vuxna hjärna inte får ihop. Men det är antagligen så bråkiga Håkan upplever tjejer.

Redan här väcks en kraftig irritation hos mig. Dels för budskapet blir att tjejers och killars relation alltid måste ha med kärlek att göra. Dels för att det framstår som att tjejers enda mål i livet är att få tag på en kille att bli kär i. Titelns "stora fasan" syftar alltså på kärleken.

Historien utspelar sig på alla hjärtans dag, som Håkan Bråkan avskyr. Håkan har fått ett kärleksbrev vilket får honom att rysa eftersom han vet att brevet är skriven av en sådan där läskig tjej. Det spelar ingen roll om det är en snäll, tokig, smart, rolig eller knasig tjej eller om det är en tjej Håkan känner eller inte. Det räcker med vetskapen att det är en person med snippa för att Håkans aversioner ska väckas. Som att de med snippa är de onda, liksom på andra sidan. (Märkligt att Håkans intresse inte väcks av detta då vi tydligt ser att han i övrigt omger sig med livsfarliga robotar, zombier, och andra läskiga och elaka saker.)

Det räcker med vetskapen att det är en person med snippa för att Håkans aversioner ska väckas"

Dagen till ära ska familjen ha middag och två familjer kommer på besök. Håkans kompis Per och hans familj samt en annan för Håkan okänd familj bestående av Erika, hennes fru Ingrid och deras dotter Hilda. Positivt att författarna väljer att gå ifrån normen med två mammor men negativt att låta Håkans föräldrar stamma och rodna över det homosexuella paret med följden av att den unga läsaren uppfattar det som konstigt.

När Håkan refererar till gästerna som "monster" och hans mamma tror att det är flatorna han avser, sätter hon sig ner och samtalar med Håkan och förklarar att så får man inte säga om homosexuella. Det här är enda gången vi ser att Håkan tillrättavisas. Men när mamman förstår att det är parets dotter Hilda Håkan syftar på då "vet inte mamma vad hon ska säga mer". Föräldrarna verkar tycka det är okej att deras son avskyr hälften av mänskligheten för att de har snippa. De försöker inte ens motverka det. Avskyvärt!

Tjejen har dessutom något så läskigt som lockar i håret och glittrig klänning. Håkan vill helst inte ens säga hej till henne. Han sätter sig långt från henne med sin kompis Per som livvakt emellan. Håkan vet att tjejen kommer bli pussgalen så fort de lämnas ensamma.

Håkan fortsätter att bete sig illa, säger blä om maten och bubblar hela tiden av ilska. Alltid utan tillrättavisningar.

Håkan och Sunes pappa har naturligtvis glömt bort att det är alla hjärtans dag medan mamman har kommit ihåg det och överraskar sin man. Stereotypt tråkigt.

Positivt är dock att vi ser föräldrarna hjälpas åt att laga middagen och när gästerna berömmer mamman för att ha gjort potatisarna hjärtformade markerar pappa Rudolf att det var hans idé.

En annan fin sak är att Hilda har mörk hy och svart krulligt hår. Kanske är hon adopterad. Detta tas inte upp i texten vilket är positivt. Uppenbarligen har författarna inga svårigheter att se att svenskar kan ha olika hudfärg. Om vi ger dem 20 år till kanske de också kan acceptera att kvinnor är vanliga människor som kan vara på olika sätt och inte bara mäns motsatser.

Jag blir vansinnig på författarna som skrivit och jag blir arg på förlaget som valt att ge ut den här boken"

Det visar sig att just den här tjejen Hilda är en busig unge som fånar sig och skrattar högt åt larviga skämt. Hon är listig, bra på att skrämmas och dansar krigsdans. Hon blir till slut godkänd av Håkan. För att hon känns som en kille. För att hon "är inte som andra tjejer". Det här är så könsdiskriminerande att jag funderar på om inte en anmälning hade varit på sin plats!

Håkan släpper in Hilda på sitt rum trots att det egentligen är strängt förbjudet för tjejer att vistas där. Det slutar med att Håkan ger henne en kram och det framkommer att kärleksbrevet han fick var från henne. Fast Håkan vill blir arg så känns det bra.

Författarna tror säkert att de gör något fint när de på slutet låter Håkan ändra sin uppfattning och för första gången känna en annan känsla än ilska och inser att det är skönt att vara kär, att tjejer inte behöver vara hjärndöda och att de kan vara som killar. Men nej, nej, nej! I hela den här historien behandlas killar och tjejer som två olika sorters varelser. Författarna spelar på och överdriver de stereotyper som vi moderna människor har förstått baksidan av och vill motverka.

Jag blir vansinnig på författarna som skrivit och jag blir arg på förlaget Egmont som valt att ge ut den här boken. Den främjar och väcker tanken om att flickor och pojkar är olika. Att pojkar är bråkiga, arga, jobbiga typer. Håkan Bråkan är den sämsta tänkbara pojkförebilden och jag skulle hellre hellre hugga av min högra arm än att läsa boken för mina barn.

Boken skulle kanske kunna tolkas som ett ifrågasättande av att vuxna vill pracka på barn sitt sätt att se på kärlek och att det blir fel när vi låter våra barn fastna i könsroller. Men för att kunna ifrågasätta och se det budskapet behöver läsaren nog vara minst i tonåren – och det är inte den åldersgruppen som läser om Håkan Bråkan.

För mig är det helt uppenbart att Sören Olsson och Anders Jacobson tar chansen att förstärka myten om att män är från Mars och kvinnor från Venus – istället för att inse vilket ansvar de har som barnboksförfattare och gå i bräschen för allas rätt att få vara individer.


Profil: Nina Ruthström

25 september 2012
 

Anmäl textfel

 Replik 

Replik - författarna

"Vi skriver inte böcker för att göra recensenter nöjda"

Nina Ruthström skrev en arg debattartikel om boken "Håkan Bråkan och den stora fasan". Debattartikeln drog upp en storm av upprörda kommentarer.

Nu svarar författarna Anders Jacobsson och Sören Olsson på kritiken. "Vi skriver definitivt inte böcker för att göra recensenter nöjda eller för att vara politiskt korrekta överhuvudtaget. Vi skriver, sedan 1983, för att ge barn och ungdomar en läsupplevelse byggd på kärlek, icke-våld, tolerans, humor och hopp. Vi vill beskriva vardagen i den tid vi lever nu."

Läs mer ...

Replik - Läsambassadören

"Spännande olikheter behövs för att locka unga till böckernas värld"

Läsambassadören har följt Håkan Bråkan-debatten och känner igen kritiken han själv fick för några år sedan.

– Själv beskrev jag i en bok killar som var barnsliga och uppförde sig omoget i sina möten med tjejer. Kritiken hade samma agenda då. Man ska inte beskriva killar så. Då konserverar man könsroller.

I sin replik skriver han "Utan konflikter försvinner den viktigaste drivkraften i allt drama. Och försvinner spänningen som olikheter skapar blir det nog ännu svårare än det redan är att locka unga till böckernas värld. "

Läs mer ...

Slutreplik - Nina Ruthström

"Tänk till lite extra när ni vänder er till barn"

Nina Ruthström mötte en flod av engagerade kommentarer, och fick repliker från både författarna själva och från läsambassadören Johan Unenge, när hon skrev sin debattartikel om senaste Håkan Bråkan boken här på LitteraturMagazinet. Nu skriver hon slutreplik:

"Jag är övertygad om att böcker, filmer, serier osv har stor inverkan när vi skapar oss vår världsbild. I den här boken att det är ok för pojkar att bete sig illa, föraktfult och elakt mot flickor och vi lever i ett samhälle där kvinnor inte räknas i samma utsträckning som män."

Läs mer ...

Sök bok/författare/artikel


Om LitteraturMagazinet

LitteraturMagazinet – Sveriges största litterära magasin är en redaktionell nättidskrift som hade premiär i januari 2012. Vi bevakar litteratur med författarintervjuer, recensioner, krönikor och debatt. Följ oss på Facebook, Twitter och prenumerera på vårt nyhetsbrev!
Läs mer om LitteraturMagazinet

Recensioner barnböcker

Isol visar ingen nåd

Recension: Hur ska det gå för Toribio? av Isol

Fin realism för små och lite större

Recension: Var bor djuren? - Var, hur, varför? av Anne Möller

Lagom rolig berättelse med störande inslag

Recension: Wade Bradford av Dinosaurien på 13:e våningen

Krakel Spektakel och många andra

Recension: Dinkeli dunkeli doja : rim och ramsor av Lennart Hellsing av Lennart Hellsing

Godnattsaga med pedagogiska inslag

Recension: Tuff tuff tut tut av Emma Garcia

Fin historia med tunga ämnen

Recension: Fjädrar av Jacqueline Woodson

Mix hjälper till

Recension: Mix bygger av Malin Lilja

”Vi leker att du är en bebis.”

Recension: Allan och Mike: Vi leker att jag är din pappa av Tora von Platen

Pi och Sally bygger en isracer

Recension: Pi och Powerbollarna : Vinterracet av Karolina Kjellberg

Vad finns i parken?

Recension: Titta parken! av Åsa Mendel-Hartvig

Vackert rymdepos för barn

Recension: Till Vial : 8400 dagar kvar av Henrik Ståhl

Härligt rymdäventyr

Recension: Rymdpiloterna och kapten Zenoks onda önskan av Magnus Ljunggren

En sömnig promenad genom staden

Recension: Om kvällen av Akiko Miyakoshi

En dag på förskolan

Recension: Allan och Mike: Vi leker att jag är din pappa av Tora von Platen

Mysig skräck för nybörjarläsare

Recension: Mystiska skolan. Charlie, Charlie, är du där? av Katarina Genar

Jakten på botemedel

Recension: Ylvania. De stulna skuggornas tid av Ylva Hällen

Underbar historia om människor och böcker

Recension: Flickan som ville rädda böckerna av Klaus Hagerup

Ett färgsprakande överraskningskalas

Recension: Grattis, Svea Fors! av Ebba Berg

Lyckan att vara ett bokbarn

Recension: Bokbarnet av Sam Winston

Lagom spännande sommarlovsbok

Recension: Balthasar Bruns detektivbyrå. Mysteriet med den försvunna katten av I. V. Steinman

Siri, vanlig men ovanlig

Recension: Siri, rymlingen och smugglargropen av Katarina de Verdier

Finstämt om drömmarnas kraft

Recension: När vi blundar av Lotta Olsson

Bland ilska och andra känslor

Recension: Varför är mamman arg? av Kristina Murray-Brodin

Färgglada fakta

Recension: På jobbet : Byggaren av Ando Twin

Spänning och humor i klassiskt fantasyäventyr

Recension: Mörkret över Aerwiar : Wingfeather Bok ett av Andrew Peterson

Bullbak, en barn- och vuxensak!

Recension: Vi bakar bullar av Sarah Vegna

Portalfantasy på hal is

Recension: Isporten. Mörkt vatten av Jonna Berggren

Tomten och hans renar på vers

Recension: Natten före julafton av Clement C Moore

Kärleksförklaring till det lilla barnet

Recension: Aldrig har jag sett av Lena Sjöberg

Vem dansar i norrskenet?

Recension: Där norrskenet dansar av Jenny Sjödin
Glansholms Bokhandel & Antikvariat
Kundtjänst, vardagar 9-16: 070-692 50 50
LitteraturMagazinet
Redaktör: Sandra Sandström
Ansvarig utgivare: Linus Glansholm
Teknik: Framkant Media AB
Annonsera:  Framkant Media AB