Replik - författarna
"Vi skriver inte böcker för att göra recensenter nöjda"
Nina Ruthström skrev en arg debattartikel om boken "Håkan Bråkan och den stora fasan". Men hon faller i fällan att vara ett språkrör för vad VI vill och tycker om män och kvinnor, könsroller och stereotyper.
Är det så svårt att förstå att om man skriver om en sjuårig kille med förutfattade meningar om tjejer, betyder det INTE att författarna bakom har den uppfattningen? Är det likadant när våra kära deckarförfattare tar livet av folk lite till höger och vänster? Att författarna bakom är mordiska och vill mörda? Håkan avskyr inte flickor. Han är bara rädd för dem. Att Sunes mammas och pappas reaktioner över det lesbiska paret samt deras oförmåga att tillrättavisa bråkstaken när han kallar tjejen monster, belyser ju Karins o Rudolfs svårigheter o svagheter. Det är inte en spegling av hur vi är som föräldrar eller vår uppfattning om enkönade relationer (som vi för övrigt tycker är lika normalt som heteropar).
Nina Ruthström har ingen aning om vad vi, som personer, har för uppfattning kring ämnet. Det är Håkans värld vi beskriver. Hans oförmåga att handskas med sin rädsla och osäkerhet. Alla våra karaktärer i alla våra böcker är fiktiva. De är inte en spegling av våra uppfattningar, om vad det än månne vara.
Nina Ruthström blir dessutom uppenbart häpen över att vi inte gör någon sak av att Hilda är av annan etnisk bakgrund. Nej. Varför skulle vi det? Eller anar vi en förutfattad mening här? Läs vilken Bert eller Sune eller Zeina & Nalle som helst. Det kryllar av svenskar med varierande etnisk bakgrund.
Vi skriver definitivt inte böcker för att göra recensenter nöjda eller för att vara politiskt korrekta överhuvudtaget. Vi skriver, sedan 1983, för att ge barn och ungdomar en läsupplevelse byggd på kärlek, icke-våld, tolerans, humor och hopp. Vi vill beskriva vardagen i den tid vi lever nu.
Tror Nina Ruthström på allvar att varenda sjuåring är helt upplärd i genuspedagogik och tycker hon att det bör per obligatorium finnas med i varenda barnbok?
Dumförklara inte den unga läsaren genom att tala om för den vad som är bra eller dåligt. Låt den få själv avgöra och dra sina egna slutsatser kring karaktärernas förehavanden och tankar.
När en av oss läste boken för sin sjuåriga son sa han att Håkan var ganska knäpp som var så rädd för tjejer. Vi tror inte att han blev en tjejhatare efter läsningen. Inte heller trodde han att det var vi som författare eller människor som fruktade flickor. Han förstod, hör och häpna, att det var den F-I-K-T-I-V-A gossen Håkan Bråkans värld vi beskrev. Hans uppfattning av verkligheten.

Nina Ruthström väcks av en irritation redan av omslaget. Det är vår fantastiska illustratör Eva Lindén som alltid gör sina bilder helt fritt som svarar för det. Vi tycker givetvis att omslagsbilden mycket bra illustrerar Håkans banala, förutfattade och omotiverade tjejskräck. Men läser man debattinlägget verkar det ju som om Nina Ruthström tror att det handlar om vår avsky för det motsatta könet.
Redaktionen på LitteraturMagazinet skrev ett ängsligt mail* till oss, där de uppmuntrade oss att inte skriva personliga påhopp i svaret. Det intressanta är ju att Nina Ruthström själv attackerar oss både personligt och professionellt. Hon skriver att hon hellre hugger av sig armen än låter sina barn läsa om Håkan Bråkan. Det är oerhört dramatiskt och vi betvivlar sanningshalten i det. Därmed lyser hennes personliga agg igenom. När hon dessutom skriver ”Om vi ger dem 20 år till kanske de också kan acceptera att kvinnor är vanliga människor”, så är det inget annat än personligt påhopp på oss som människor, pappor till döttrar och livskamrater till kvinnor. För oss är det en självklarhet att inte använda personliga påhopp i en för övrigt intressant debatt, men vore det inte mer på sin plats att rikta den uppmaningen till Nina Ruthström själv?
Det finns en märklig ängslan bland kulturfolk i Sverige. Det finns en rädsla att stöta sig, ett tvång att vara politisk korrekt och uppdaterad vad gäller gängse normer. En misstro att barn själva kan sortera, ha åsikter, bilda sig uppfattningar och förstå att det är fiktiva personer vi beskriver. Här ligger väl det främsta ansvaret på föräldrarna att vägleda barnen att förklara och bemöta frågor.
Vi kommer aldrig, vi upprepar aldrig, anpassa oss efter gängse kulturklimat och förmodligen inte heller skriva sådant som ingen kan förarga sig över. För oss räcker det, som sagt, att förmedla en läsupplevelse baserad på kärlek, icke-våld, tolerans, humor och hopp. Våra böcker har fått ett stort antal barn att börja läsa böcker, vilket vi tycker är viktigare än att försöka blidka politiskt korrekta recensenter.
Ni som i dag är vuxna och som förfasas över viss sort av dagens icke anpassade litteratur, tog ni skada av de böcker ni läste som barn? Vandrar ni nu omkring som homofobiska, rasistiska och genushatande individer? Eller kunde ni, i era porlande barnasinnen, inse att det ni läste oftast var en saga?
Anmäl textfel
Läs även Nina Ruthströms debattinlägg
Läs även Läsambassadören Johan Unenges replik
Läs även Nina Ruthströms slutreplik
Tycker det är läskigt att läsa hur författarna dels förminskar det ansvar som både Nina och jag anser att varje barnboksförfattare har och dels hur de tycks mena att litteratur/media inte påverkar och formar människor.
Visst att vi har yttrandefrihet i landet, men precis som Katharina här under påpekar- för de människor som faktiskt är utsatta för homofobi, rasism och könshat är det kanske inte så jäkla kul att läsa sån här smörja för sjuttioelfte gången.
I sin slutreplik provar Nina att ändra en rad från boken och plötsligt har vi en otroligt rasistisk textrad som aldrig skulle ha godkänts av varken Egmont eller läsamassadören. Kvinnohat/könshat däremot, är ständigt någonting som sopas under mattan, denna gång genom pinsamma utspel om att "vi skriver för att barnen ska ha kul". Fjantig bok och fjantiga författare. Tack Nina för att du synliggjorde något som, under de tusen år som författarna "berikat" barnlitteraturSverige, sopats under mattan med diverse härskartekniker och fjanterier.
Svara på kommentar
Dock kan man med metoden "Byt-ut-ett-ord" få vad som helst att verka oerhört rasistiskt.
"Jag hatar broccoli! sade Stefan med emfas."
till
"Jag hatar Somalier! sade Stefan med emfas."
Kolla, det blev rasistiskt!
Hej Isabelle,
Skillanden är att det finns en uppsättning fördomar mot "flickor" som är direkt jämförbar med motsvarande fördomar mot "svarta". Det finns inga motsvarande relevanta jämförelser mellan förställningar om "broccoli" och "somalier".
Skriv svar
"Ni som i dag är vuxna och som förfasas över viss sort av dagens icke anpassade litteratur, tog ni skada av de böcker ni läste som barn? Vandrar ni nu omkring som homofobiska, rasistiska och genushatande individer? Eller kunde ni, i era porlande barnasinnen, inse att det ni läste oftast var en saga?"
Märkligt, jag tror inte att de som är utsatta för homofobi, rasism och könshat känner det som en saga. Jag tror att det är en verklighet de lever i. Men om man är medelålders vit man så kanske den verkligheten ter sig som en saga?
Svara på kommentar
Bra skrivet. Ungarna älskar dom och det är det enda viktiga!
Svara på kommentar
Fortsätt skriva era böcker ,ungarna älskar dom. Jag med fast jag är vuxen. Kommer ihåg hur det var när man var 7 år. De är ett hett önskemål på högläsningsböcker i skolan. De är också bra att ha som diskussionsunderlag !
Svara på kommentar
Ungarna älskar godis också. Allt som ungar älskar betyder inte att det är enbart är bra.
Men ja, håller med om som diskussionsunderlag är boken utmärkt. Som ett exempel på hur illa det kan vara.
Skriv svar
Böckerna är bra och underhållande. Fortsätt med ert skrivande. Landet är fritt det ingen som tvingas att läsa dem. Jämställdhetsdebatten i Sverige har spårat ur. När det gäller barn kommer vi nog alltid få bli varse om att killarna från tjejernas sida anses bråkiga och att tjejerna från killarnas sida har tjejbaciller. :)
Svara på kommentar
Anders och Sören skriver: "Ni som i dag är vuxna och som förfasas över viss sort av dagens icke anpassade litteratur, tog ni skada av de böcker ni läste som barn?" Ja, tänk om vi faktiskt gjorde det? Vi lever ju inte i ett jämställt samhälle, och många kvinnor och tjejer har problem med självkänsla av många olika skäl. Kan barnböcker vara ett?
Svara på kommentar
Bra svar helt enkelt
Svara på kommentar
Jag får en underbar känsla av korvkioskdebatten i Blekinge? eller var det nu var....
Någon av kommunen anställd genuspedagog, eller var det nu kallades, rys....... Fick stora dåndimpen av en kvinna som åt en korv.
Men herrejösses, väx upp, skaffa ett liv...
Svara på kommentar
Ni förgyllde min dag genom att sätta henne på plats! Helt underbart!
Som sagt läs det eller strunta i det, inget tvång. Men ni ska veta att det säkerligen är fler som står bakom ryggen på er än på henne, och ärligt talat..hur kul skulle det vara att ha henne som mamma? Tror det finns fler som håller med mig i den frågan.
Svara på kommentar
Hmmmm. . .
Svara på kommentar
Det verkar som om det faktiskt finns vuxna som glömt bort att det är summan av allt dom upplevt som blev just. . . dom. Känns precis som samma galna debatt som alltid dyker upp vid skolavslutningar. Jo barnen blir säkert fanatiker av att gå in i en kyrka vid skolavslutningar och dom blir säkert kvinnohatare av dom här böckerna. . . eller nej det är nog inte så :p Lite mer avslappnat förhållningssätt från vuxenvärlden hjälper nog barnen mer än förbud. Hur ska man annars kunna lära dom att tänka själva?
Skriv svar
Jo, jag insåg naturligtvis som barn att era böcker var en saga. Samtidigt upplevde jag att de bekräftade det samhälle med mögliga könsroller som jag som liten tjej just börjat ifrågasätta. Era böcker handlade aldrig om min värld och inte heller om de trevliga killarnas värld. Den handlade om den/de där killarna man tyckte riktigt illa om, de som bara bråkade och tjuvkikade på tjejerna i duschen. Och precis som att många lärare och andra vuxna försvarade dessa killar med "jamen de är ju killar, det är natuurligt" var ni en del av den kultur som bekräftade deras beteende och sa att det var okej. För killar är ju så. Sune och Bert och Håkan bara måste vara så. Själv är jag övertygad om att killar kan vara trevliga och respektera tjejer och jag hade som barn uppskattat böcker som uppmuntrade sådana killar istället för tvärtom.
Svara på kommentar
Du är medveten om att det finns fler böcker än Sune och Bert här i världen? Det finns miljoner böcker var och en med sin egen handling och sina egna karaktärer.
Jag var trevlig och respekterade tjejer när jag växte upp, men det betyder inte att jag inte tog chansen att kika på tjejerna i duschen om jag fick den. Det känns lite som du delar in människor i strikta kategorier, nästan som om du hade fördomar. ;)
Själv tycker jag det är intressant med karaktärer som inte är överdrivet pretto, som har nyanser, fel och brister, precis som riktiga människor. Realistiska karaktärer helt enkelt. Men det är ju jag det.
Det var faktiskt inte särskilt respektfullt att kika på tjejerna i duschen. Jag antar att du tror att du var tillräckligt respektfull men det var du nog inte. Varför tror du att det var ok att kika ens???
Skriv svar
Ett synnerligen utmärkt svar, utan arga personliga påhopp eller hur var det....
"Kiip up de god wök" å låt de som läser å skrattar utan förutfattade meningar få göra det. Vill man inte så kan man ju hugga av armar istället...
Svara på kommentar
Det kan vara svårt att skilja på saga och verklighet ibland. Kanske tror Ruthström att Håkan är en person som faktiskt finns? Vi andra läser författarduons böcker med stor behållning och njuter av den humor och vänlighet som genomsyrar böckerna. Keep up the good work!
Svara på kommentar
Kritisk värdering av litterära alster har fått en bisarr subjektiv dimension som den vore måttet på bokens kvalitativa värden. Smaken är faktiskt som baken, den varierar…för att låna en gammal plattityd som förtydligande.
I stället för att så fullständigt onyanserat fokusera på den påstådda bristen på rätt attityd, ideologi och livsåskådning och räkna det som ”bevis” mot upphovsmännen bör man nog kompensera i stället med att själv skriva den bok som man trivs med, vill läsa för sina barn med möjligheten att konkurrera ut den litteratur som man anser är under all kritik. Marknaden är fri för att testas för alla ideal som vi människor kan hysa och prestera för allmänt beskådande i form av litteratur och konst i allmänhet.
”Uteslutningskritiken” är kontraproduktiv eftersom den aldrig ökar den kulturella, litterära mångfalden utan den dito enfalden, vi ska sträva multikultur i alla dimensioner och inte könsriktig monokultur. Valet av mängden är och bör förbli läsarens privilegium.
Svara på kommentar
Rätt! :-) Recensentlitteratur kan recensenterna skriva själva. Dock passar den gamla sanningen även här, den som någon har fällt om konstkritik: en konstkritiker är någon som vet väldigt väl hur man gör men saknar förmågan…
Svara på kommentar
Vilken unken kommentar! Hade du någon sakfråga att kommentera eller kände du bara att det kändes dags för lite personliga påhopp?
Skriv svar
Sista kommentaren fick mig att tänka på alla vuxna som är rädda för att barnen ska bli fanatiker för att dom går in i en kyrka vid avslutningarna. Som om barnen bara matas med en enda upplevelse, tanke, bild, film, klipp eller bok. Gillar man så härmar man gillar man inte så skiter man i det. Väcker något kännslor. GRATTIS! Du lever! :) Det jag syftade på var: "Ni som i dag är vuxna och som förfasas över viss sort av dagens icke anpassade litteratur, tog ni skada av de böcker ni läste som barn? Vandrar ni nu omkring som homofobiska, rasistiska och genushatande individer? Eller kunde ni, i era porlande barnasinnen, inse att det ni läste oftast var en saga?"
Svara på kommentar
Ha ha Följande klipp från avslutningen är en fantastisk fullträff rakt i ansiktet på alla politiskt korrekta pennryttare :) "Ni som i dag är vuxna och som förfasas över viss sort av dagens icke anpassade litteratur, tog ni skada av de böcker ni läste som barn? Vandrar ni nu omkring som homofobiska, rasistiska och genushatande individer? Eller kunde ni, i era porlande barnasinnen, inse att det ni läste oftast var en saga?"
I just den tid vi lever i så får man inte vara typisk kille eller tjej man ska helst vara allt utom typisk alla ska vara annorlunda. Kan inte någon göra en barnbok om en småskitig manlig snickare som gillar kvinnor? Det skulle säkert bli en sjuhelsikes debatt om det :)
Svara på kommentar
"Vi skriver inte böcker för att göra recensenter nöjda" - Hjälp den här sidan att spridas:
Oberoende litterär tidskrift
Välkommen till LitteraturMagazinet
LitteraturMagazinet är en ny redaktionell tidskrift som hade premiär januari 2012. Vi är erfarna journalister och engagerade litteraturälskare som bevakar aktuell bokutgivning på heltid. Vi publicerar dagligen nya författarintervjuer, recensioner, krönikor och debatt.
Mer på LitteraturMagazinet:
- Startsidan - Sveriges största litterära magasin
- Artiklar
- Intervjuer
- Krönikor
- Essäer
- Debatt
- Avdelningar
- Recensioner
- Aktuella bokrecensioner
- Recensioner facklitteratur
- Recensioner barnlitteratur
- Recensioner poesi
- Recensioner serier
- Listor
- LitteraturMagazinet tipsar
- LitteraturMagazinet väntar på
- Boktoppen
- Boktoppen facklitteratur
- Boktoppen barnlitteratur
- Bloggar
- Läs mer om LitteraturMagazinet och kontakta redaktionen
- Och mycket mycket mer, se vår översikt
Vill du också nå 100.000 litteraturälskande läsare? Annonsera i LitteraturMagazinet
Senaste nyheterna från Sveriges största litterära magasin
Prenumerera på LitteraturMagazinets nyhetsbrev
LitteraturMagazinet är aktiva på twitter:
Följ @LitteraturM
LitteraturMagazinets har Sveriges största facebooksida om litteratur. Gilla oss på Facebook:
I Anders och Sörens text här bredvid nämner de ett mejl från LitteraturMagazinets redaktion, som de kallar "ängsligt".
Mejlet lyder så här:
Hej Anders,
Vi skulle behöva en replik från dig/er snarast. Debattinlägget sprider sig oerhört snabbt nu.
Om ni inte hinner så är enklaste sättet naturligtvis att lyfta din kommentar från igårkväll och efter redaktionell redigering publicera den som en replik. Kanske vill ni själva se över texten innan vi publicerar den som replik?
Det är viktigt att debatten som följt på Nina Ruthströms debattinlägg igår håller sig till sakfrågorna och inte förfaller till personfrågor. Det förekommer rätt hårda ord redan. Jag förstår att många som älskar era böcker vill försvara er, men det vore intressantare att få en replik från er, än bu-rop från folkmassan.
Här neranför hittar ni Nina Ruthströms debattartikel på vilken denna text är en replik.
Genusläsning av "Håkan Bråkan och den stora fasan"
"De förstärker myten om att män är från Mars och kvinnor från Venus"
Tips för bokslukaren
Jag blundar och önskar mig något
Av Moa-Lina CroallFamiljen Bliss magiska bageri
Av Kathryn LittlewoodBoktoppen barn mars 2013
Doktor Proktor och den stora guldkuppen
Av Jo NesbøNinja Timmy och de stulna skratten
Av Henrik TammCirkusdeckarna och äppelmysteriet
Av Dan HöjerHär kommer Pippi Långstrump
Av Astrid LindgrenSök på LitteraturMagazinet
Recensioner barnböcker
Tolvårige Dennis upptäcker att han trivs i paljetter, läppstift och höga klackar
Recension: Dennis hemlighet av David Walliams
En bok som vibrerar av kärlek till både bilden och språket
Recension: ABC och alla de andra gökarna av Anna Höglund
Överdriven kiss- och bajshumor men ett stort plus för nya karaktärer
Recension: Bert och frestelsen av Sören Olsson
Colton har en otrolig historia att berätta
Recension: Himlen finns på riktigt för barn av Colton Burpo

Känner också att boken kan vara bra om den diskuteras tillsammans med någon vuxen och/eller kamrater.
Men tyvärr är det så att alla har inte förmånen att kunna läsa med en engagerad vuxen så ofta. DÅ tror, eller vet jag att det tyvärr kan påverka på ett negativt sätt och föra förutfattade meningar och fördomar vidare.