Hmm.. Som liten flicka hade jag turen att gå på ett dagis där ålder och kön inte begränsade vilka vi lekte med. Ett litet dagis med mycket personal. Ett bra dagis. Tyvärr lades det dagiset ned några år senare, så min fyra år yngre syster fick flytta till ett annat dagis med större, åldersindelade, barngrupper och mindre personal. Kulturen på det dagiset fick kompisgrupper att med ens splittras. Där fick flickor och pojkar inte leka med varandra.

Med detta vill jag då säga att våra uppväxter är olika och att detta i hög grad styr hur vi uppfattar dessa böcker. Jag läste som barn en del av det Sören och Anders skrev. Jag tyckte då att det var tråkigt och dumt, men de lyckades ändå med att förvirra mig och rucka en aning på min världsbild. Var det så här polariserad världen egentligen var? Skulle jag känna mig dålig som flicka? På sätt och vis talade ju boken om andra, mer bistra, delar av verkligheten, men det var ju synd att adressera samhällsproblemen på ett så okritiskt sätt. Ett sätt som förminskade mig som liten tjej och som kanske fick små pojkar att känna att det var ok att bete sig illa. Vare sig det var deras avsikt eller inte så bidrar vidmakthåller och återskapar böckerna en viss kultur. Tråkigt att höra att de fortsätter på samma visa.

Jag kan också tycka att det är synd att förlagen väljer att ge ut dem framför annat, men de är ett väl inarbetat varumärke och förlagen tänker mer på ekonomi än annat. Även om man kunde önska att förlagen var mer ansvarstagande så håller jag med Michael ovan om att det till syvende och sist är upp till föräldrar, bibliotek, skolor och dagis att ta ansvar för vilka böcker som läses för eller hamnar i nävarna på små barn. Viktigt då med recensenter som visar på problemen och gör det möjligare att ta ställning. Tack Nina!

Nina du svarar inte på saken. Istället börjar du prata om kvinnors rösträtt (!) faktum kvarstår, din attityd är både nedlåtande och lätt hotfull. Det skrämmer inte mig, så lägg ned raljerandet. Du diskuteras personerna Sören o Jacobsson istället för vad du tycker boken förmedlar. Bara en genusvetare kan komma undan med sådant tydligen. Sen att du snyggt backar då du får kritik ochpåstår att det är Håkans kvinnosyn som är i fokus för din kritik, det tar inte udden av personangreppen.

Äntligen någon som vågar kritisera böckerna skrivna av dessa författare. Tack för att du för denna viktiga debatt Nina.

Vi gör barnböcker. Och anser att verkligheten måste in och tillbaka i barnböckerna. Vissa barn är föräldralösa. Vissa barns föräldrar super och knarkar. Vissa barn är utstötta och fattiga. Astrid Lindgren har alltid vågat skriva om det rakt ut och utan krusiduller. För att ge de förfördelade barnen självkänsla och upprättelse och de priviligierade barnen en utbildning i empati. Så ser världen ut. Och det ska barnen förberedas emotionellt för genom utmanande av deras världsbild, som sedan föräldrarna ska förklara genom närhet och att vara förebilder. Barnböcker är inte fostrare. De är underhållning och känsloträning. Jag fasar för den dagen när nervösa Bromma-latteföräldrar Disneyfierat, politiserat och censurerat barnunderhållningen så att kommande generationer fostrats ill känslomässiga freaks.

Grymt bra skrivet Nina! Jag håller helt och fullt med dig!

Tack Nina för att du tar upp det här och försöker lyfta debatten till en intelektuell nivå. Jag gjorde misstaget att läsa kommentarerna, de flesta gör mig bara ledsen. Jag hoppas du och magasinet gör fler "kontroversiella" analyser framöver!

Det Nina Ruthström verkar missa är att barn läser mer än en bok och därmed får många olika synsätt presenterade för sig. Det är inte så att barnen kommer läsa endast "Håkan Bråkan och den stora fasan" och sen gå ut i världen med en syn om att pojkar är bråkiga och flickor äckliga. Håkan Bråkan, kommer bara vara en bok i mängden. Ett synsätt av många. Jag är övertygad om att barn mår bra och utvecklas av att få se olika synvinklar på saker och ting. För världen är inte svartvit. Den är full med gråskalor och det är gråsklalorna man kommer åt genom att läsa blandad litteratur. Att Nina själv tagit skada av det hon läst som barn är beklagligt, men knappast nått som är sant för alla andra.

Vad Nina Ruthströms verkar efterlysa är 70-talets ”progressiva” syn på barnböcker med ”medvetna” författare, typ Sven Wernström. På den tiden anklagades ju på samma sätt författare av Anders Jacobsson och Sören Olsson typ av ”progressiva” recensenter av Nina Ruthströms typ för att sakna ”klassmedvetande” och ”De bidrar till att upprätthålla klassamhället, och deras trots blir då bara unket och förlegat”. Enda skillnaden är väl egentligen att det nu inte är klasskamp och socialism som skall stå i fokus i barnlitteraturen utan genus och feminism …

* Nina Ruthström: "Jag tycker att författare och förlag som riktar sig till unga formbara barn vilka håller på att hitta sin roll och personlighet, har ett extra stort ansvar. De bör tänka till en extra gång…"…? Då har man ingen aning om hur svårt det är att påverka en ung människa! Om det skulle vara så lekande lätt att påverka ungdomar till det negativa så bör det rimligtvis vara lika lekande lätt att påverka ungdomar till det positiva. Men så ser inte verkligheten ut, så säger inga pedagogiska teorier, så säger inte klinikens psykoterapeutiska empiri utom att det är lättare att påverka en ung människa än en äldre som redan lyder under vanan makt. Men det är ändå väldigt långt ifrån vad någon litteratur kan tänkas påverka. Sådant synsätt som att det skulle handla om ”ett extra stort ansvar” är snarare slutats av en storhetsvansinnig övervärdering på litteraturens effekt. Det finns extremt våldsamma videospel för ungar men det har visat att det är endast väldigt liten del som påverkas men unga som har den dispositionen löper betydligt större risk än den stora massan att se våldet som problemlösningsmetod, en tendens som naturligtvis är destruktiv när den kommer till uttryck. Så gott folk, går inte på sådana överdrifter som Nina Ruthström står för. Sådan mental förädling provade man i storskala och utstuderat i det forna Sovjet med extremt magert resultat som höll endast så länge som folk levde i nyhetsvakuum. Verkligheten är så mycket starkare än fiction som vår läromästare…och det gäller både unga som vuxna.

Nina, du svarar inte på Anders Jacobson och Sörens svar. De påstår inte att din poäng (intention menar du förmodligen) är att diskutera person, utan att du i din artikel går till personangrepp mot dem. Är trött på att genus -certifierade individer ständig undantas från vanligt hyfs i debatten. Det räcker inte att inneha rätt åsikter om förtryck om man själv bidrar förtryck are lite som det passar. Jag själv förundras över indignationen som känns snudd på hotfull. Alla ska tydligen tycka och tänka och se världen som Nina annars får man finna sig i att bli utskälld