Bok- presentation:	Håkan Bråkan och den stora fasan
Författar- presentation:	Sören Olsson
Medförfattare:	Anders Jacobsson
Illustrationer:	Eva Lindén
Utgiv.år:	2012
Förlag:	Egmont kärnan

Replik - Läsambassadören

"Spännande olikheter behövs för att locka unga till böckernas värld"

Det är mycket att tänka på när man skriver en bok. Boken måste handla om någon som läsaren helst tycker om. Sedan behövs en historia. Ofta innebär det att världen inte ser exakt likadan ut när boken är slut. Ibland har läsaren lärt sig något, huvudpersonen blir också ofta klokare. För att läsaren ska orka hänga kvar i en hel bok behövs dramatik. Det betyder att allt inte är perfekt. Något är fel, orättvist, pinsamt eller kanske livsfarligt. Ungefär som i den riktiga världen.

I en debattartikel i LitteraturMagazinet får Sören och Anders kritik för att deras bok inte framställer världen som den borde vara. De beskriver bland annat hur Håkan Bråkans föräldrar har lite svårt att förhålla sig till ett homosexuellt par. Genom att göra det menar debattören att de stigmatiserar enkönade relationer. Istället borde de, som Håkan Bråkan själv föredömligt, inte haft några problem alls med det. Själv beskrev jag i en bok för några år sedan att huvudpersonerna (killar) var barnsliga och uppförde sig omoget i sina möten med tjejer. Kritiken hade samma agenda då. Man ska inte beskriva killar så. Då konserverar man könsroller.

Jag tycker debatten senaste veckan tydligt visat hur svårt det är att göra rätt. Ett välvilligt tassande och ett lika välvilligt drämmande med nävar i bordet. Jag tycker ingen stil känts övertygande.

Har barnböcker ansvaret att framställa världen som den borde se ut? Är det ett ansvar varje barn och ungdomsboksförfattare har och som alltid ska genomsyra varje berättelse, utöver det rena underhållningsvärdet? Det finns många som skriver böcker med den sortens patos. Att förändra världen. Men gör man det bäst genom att måla upp den färdiga bilden där världen är förändrad och klar? Där alla är toleranta och kroppsvikt, kön, religiös tillhörighet och inkomstskillnader inte påverkar livet.

Jag tror det finns en risk att böcker där allt detta utelämnas helt kommer sakna konflikter. Och utan konflikter försvinner den viktigaste drivkraften i allt drama. Det visste redan grekerna. Och försvinner spänningen som olikheter skapar blir det nog ännu svårare än det redan är att locka unga till böckernas värld. För man ska inte vara alldeles säker att barn är beredda att vänta tills de blir vuxna innan de får läsa böcker som utmanar och litar till deras intellekt. 

Anmäl textfel