Birgitta Trotzig - Dykungens dotter
På min första termin litteraturvetenskap nådde vi så småningom till nittonhundratalet och skulle enligt litteraturlistan läsa Dykungens dotter av Birgitta Trotzig, men lärarna hade rätt att ändra listan efter sin undervisning, vilket innebar att min grupp skulle läsa Sveket av samma författare. Jag försökte, jag försökte verkligen, men denna så tunna bok var omöjlig för mig. Jag mådde illa, fick en känsla av att kvävas, drunkna i smuts. Till sist hatade jag boken och stod inte ut med ett enda ytterligare ord. Jag blev skräckslagen i romanens värld där allt var mörkt och illaluktande och vidrigt. Nu, på en kurs om teologi och skönlitteratur, var det dags för Dykungens dotter. Jag hade verkligen inga förhoppningar.
Det första som slog mig var språket. Hur det visserligen frossar i allting äckligt, men ändå skimrar av poesi och liv. Historien är inte särskilt munter: fattigdom, lortsverige, prostitution, aborter, alkoholism, sjukdom, psykos, död. Karaktärerna är sällsamt namnlösa. Huvudpersonen får en benämning först när hon har fött barn - då blir hon Mojan, "morsan" på skånska. Dotterns namn får vi veta först när vi delges inskriptionen på hennes gravsten. Pappan - namnlös. Styvfadern - namnlös. Lillasystern - namngiven, men ändå används namnet aldrig. Det är som om namn skulle ställa sig i vägen. Istället blir personerna helt igenom människor, avskalade och rena mitt i all förnedring.
"Berättelsen påstår att när vi avlar och föder och dör sätter sig ett väldigt drama i scen genom oss. Fast det luktar jord, gyttja, bräckvatten, våt vass, hästgödsel och kogödsel, människoavfall, sur mjölk, grislort, salt, tångbankar, fiskrens, tjära, efterbörd och exkrementer ur detta språk och i dessa människors liv så låder det ingenting trivialt vid dem. Så säger den här berättelsen som tar livet på dödens allvar och som utan genans tar sig för att gestalta transcendens.
Går det?
Vad man ska svara? Man blir generad."
Ur en artikel av Kerstin Ekman, där hon även säger annat klokt:
"En roman måste vara en stötesten, annars glömmer man den. Ju lättare läsning desto snabbare glömska.
En stötesten kan man inte komma ifrån. Den gör sig gång på gång påmind, i början till förargelse. Kanske till vrede. Ännu som undanställd på hylla och infogad i bokstavsordning spökar den. Man tar ner den, läser och grubblar ett tag till på dess svårbegripligheter eller dess oförenlighet med ens egna tänkesätt. Till slut kan den glida ihop med dem; man införlivar något främmande och har fått en ny källa till undran och ibland till en oväntad och orimlig glädje."
Jag kan inget annat än instämma. Dykungens dotter är en bok som ofta får det att svida och vätskas i ögonvrårna, som får strupen att snöras samman och andningen att bli ansträngd. Det är en bok jag kanske aldrig skulle ha orkat läsa ut om den inte var kurslitteratur. Det är en bok jag inte alls njuter av att läsa, men ändå omöjligt kan säga annat om än: Bra! Det är en bok jag sent ska glömma, en bok jag ska bära som en sten i min vävnad. Språket väcker törst efter Kerstin Ekman, Sara Lidman, alla dem som skriver om det svåra så att varje ord blir poesi. Kanske ska jag till och med låna hem Sveket igen.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hyllning #tungt #språkglädje #läslycka #favoriter #moderna klassiker #obehagligt bra
Rutu Modan - The Property
En ung israelisk kvinna vid namn Mica åker med sin farmor till Polen för att de ska försöka kräva tillbaka en egendom som tillhörde farmoderns familj innan förintelsen.
Det är första gången Mica besöker Polen och första gången farmodern är tillbaka efter det att hon tvingades utvandra till Palestina innan andra världskriget för att familjen skulle slippa kännas vid hennes graviditet. Mica vet att barnet, alltså hennes egen pappa, hade en polsk pappa - men hon anar inte hur stor betydelse han kommer att få för deras resa.
Avdelning: Serier Taggar: #serier #recension #hyllning #Israel #Polen
Kommentera
Serieantologi: Välfärdsdrömmar
I denna antologi samlas tolv serietecknare som på olika sätt har tolkat ämnet "Välfärdsdrömmar". Stilarna är disparata, likaså sättet att närma sig ämnet. Allt är inte lika lysande, men volymen lyckas med att samla en mängd läsvärda serieberättelser.
Avdelning: Serier Taggar: #serier #antologi #recension
Kommentera
Chris Cleave - Little Bee
En sextonårig flicka som kallar sig Little Bee släpps ut från en brittisk flyktingförläggning efter att ha suttit inspärrad där i två år. Det är bara det att hon släpps utan papper och därmed utan rätt att faktiskt stanna i landet - en av hennes medfångar har mutat vakterna med sex och plötsligt befinner sig fyra flickor från olika länder och med olika berättelser på den brittiska landsbygden.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #sågning #romaner
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Lättläst om samkönad kärlek
En sak har jag undrat länge och kommer att fortsätta undra: Varför får inte den lättlästa litteraturen mer uppmärksamhet? Den finns i massor på biblioteken och riktar sig mot den som är i behov av enklare svenska. Det kan vara på grund av dyslexi, annan funktionsnedsättning eller att svenska är andraspråk. Varför granskar vi inte de böcker? De är viktiga böcker med en viktig målgrupp. Jag vill veta vad de säger! Därför plockar jag då och då en lättläst bok från jobbet.
Avdelning: Ungdom Taggar: #lättläst #HBTQ #recension #hyllning
Kommentera
Lättsmält om Karin Boye
Jag har tidigare läst en hel del av Karin Boye och även en del om Karin Boye. Jag brukar inte läsa brev, men jag har haft stort nöje av Boyes brev, bland annat Pia Gardes samling med tidigare outgivet material. Nu har jag läst Pia Gardes eminenta lilla bok "Karin Boye och människorna omkring henne". Det är jag inte ett dugg ledsen över! Även om den faktiskt fick mig att gråta.
Avdelning: Klassiker Taggar: #karin boye #recension #lättsmält #fakta #biografi
Kommentera
Kim W Andersson: återkomsten!
Min kollega Elin har redan recenserat Kim W Anderssons "Love Hurts 2". Nu tänkte jag dela med mig av mina tankar om boken, men mer fragmentariskt - nämligen i punktform.
1. Kim W Andersson äger på att teckna. Så detaljerat, så säkert, så snyggt!
2. Liksom föregångaren "Love Hurts" är "Love Hurts 2" alldeles underbar i sitt sätt att ta slitna klichéer ur olika sorters populärkultur och ladda dem med nytt liv, bortom alla invanda mallar.
3. "Love Hurts 2" är: robotorar, rymdskepp, vampyrer, blod, splatter - och kärlek. Massor av olycklig kärlek.
4. Jag kan inte låta bli att längta efter en berättelse som INTE finns med. Nämligen den som jag börjar föreställa mig när jag tittar på framsidan. En varelse klipper av sladden till en sladdförsedd varelse som pussar på någon som den klippande kanske är olyckligt kär i. Den serienovellen vill jag mer än gärna läsa!
Love Hurts 2 får 4 vampyrkyssar av 5 möjliga.
Avdelning: Serier Taggar: #recension #serier #vältecknat #kärlek #splatter #hyllning
Kommentera
En mycket bra HBTQ-roman
Andrés Stoopendaal kommer ut med en diktsamling våren 2014, men han debuterade 2011 med romanen "Maskerad". En kort men tät berättelse om en fransk tonårskille vid namn Maxence. På första sidan dör hans pappa, men han har svårt att egentligen känna någonting inför detta faktum. Istället har han fullt upp med att intellektualisera världen i ett fåfängt försök att någonsin förstå den.
Maxences tankar är så typiskt tonåriga, den där seriösa, nördiga sortens tonåring som tycker att alla "vanliga" ungdomar är dumma i huvudet. Jag vet - been there, done that, got the t-shirt! Dessutom är Maxence, förstås, upptagen av det här med kärlek och kropp. Han dras till både tjejer och killar, men har främst utrymme för att utforska manskroppen tillsammans med sina vänner.
Stoopendaal skriver speciellt. Tonfallet känns verkligen typiskt för någon som Maxence. Samtidigt har författaren valt greppet att låta sinsemellan helt olika stycken vara sammanklumpade utan att det syns var det ena slutar och det andra börjar. På så sätt kastas jag som läsare hit och dit och blir ständigt överrumplad, fast jag försöker vara på min vakt mot texten.
Boken är kort, 160 sidor bara och det kanske låter helt lagom - men jag blir djupt besviken när jag måste lämna Maxence. Jag tror absolut att Stoopendaal kunde ha skrivit 600 lika bra sidor om denna självupptagna tonårskille. Jag hade gärna läst den tegelstenen och jag ser fram emot fler verk av Stoopendaal!
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #debut #HBTQ #Frankrike #uppväxt #tonår
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Emilé Zola - Thérèse Raquin
Thérèse Raquin som ljudbok var ett alldeles utmärkt sätt att fördriva tiden på, både spännande och väl intalat (fast av vem lyckas jag inte rikigt reda ut, inte Katarina Ewerlöf i alla fall som är den enda jag hittar). Det här kanske inte är den absolut bästa klassikern jag läst, men jag är positiv och gillar hur Zola blandar brutal realism med smetig, alltför ingående, känslovältrande, adjektivhopande romantik.
Det här är faktiskt ganska oförglömligt - karaktärerna är allihop väl utmejslade, om än inte så verklighetstrogna, och alla handlingar de begår i begärets, svartsjukans och hatets namn når mig starkt genom åren. 1867 publicerades boken och den lever fortfarande med en oväntad kraft genom sin råhet. Jag förstår att den blev en skandal i sin samtid. Själv kan jag bara rekommendera och le skräckblandat åt minnet.
Betyg: 9/10
Avdelning: Klassiker Taggar: #recension #hyllning #tungt #obehagligt bra
Kommentera
Kenzaburo Oë - A Personal Matter
Den här romanen av 1994 års Nobelpristagare är skriven på japanska, men jag hittade den på engelska på en loppis och har därför läst i engelsk översättning. "A Personal Matter" handlar om en nybliven far vars barn är missbildat och som han därför inte vill ha. Men får man tacka nej till ett barn? Får man vilja att ens barn ska dö? Får man till och med försöka påverka skeendet så att barnet SKA dö...?
Det är svåra moraliska frågor som här aktualiseras på ett gripande och välformulerat sätt. Länge tänker jag att det här är en riktigt, riktigt bra roman med allt av obehag och språkbehandling som en toppenbok ska ha - och så lyckas Oë, på de sista två sidorna, förstöra allt som de tidigare 158 sidorna byggt upp. Det blir lyckligt, helt utan förankring i de tidigare skeendena. Det blir lyckligt, men det blir inte bra. Inte alls.
Betyg: 6/10
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #Nobelpristagare #mörkt #moral #etik #dilemman
Kommentera
Judith Lennox - Alla mina systrar
Som alternativ till klassikerna känns det skönt med en för mig totalt okänd författare. Plötsligt är det möjligt att gå in i läsningen utan uppskruvade förväntningar och utan känslan av att "den här boken måste jag läsa". När boken ifråga dessutom är spännande och givande är det bara att njuta av timmarna som ägnats åt att kliva in i den fiktiva världen: i detta fall England, Frankrike och Ceylon, innan och under första världskriget.
Nyss har jag klivit in i samma era, samma krig genom läsningen av Wilfred Owen, och på skrivbordet ligger just nu På västfronten intet nytt, så det är mycket WWI just nu. Som alltid är romaner vida överlägsna skolans läromedel - det går att förstå.
I handlingens centrum står fyra systrar: Marianne, Eva, Iris och Clemency. De har olika drömmar och deras liv kommer att utformas på ofta oväntade sätt. Runt varje syster finns fler personer, så det blir många namn, men inte störande många. Tvärtom - det känns rikt med ett så brett register, boken blir fullmatad med olika infallsvinklar och det känns mer givande än om varje syster fått en egen bok.
Visst finns det trådar som kunde ha utvecklats mer, och nog ser jag även andra nackdelar med boken, t.ex. ett alltför blommigt språk som vimlar av silverfärgat, sammetsgrönt, koboltblått och ibland även är behäftat med störande klichéer. Men eftersom skeendena griper tag och jag bryr mig om vad som händer, skrattar och drar efter andan, nästa gråter, sitter som på nålar, känner ett behov av att fortsätta läsa - så kan jag omöjligt ge något annat omdöme än: bra!
Sifferbetyg: 7/10
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #lättsmält #feelgood #historiskt #kärlek #genus #krig
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Åsa Grennvall - Cynisk romantiker
Den här serieberättelsen känns ganska märklig. Först en berättelse om två dysfunktionella förhållanden och en massa engångsligg. Sedan en kort notis om att Sjunde våningen utspelade sig i mellanperioden. Sedan en skildring av ett samtal om psykvård och könsroller och en speedskildring av hur saker förbättrades för jagberättaren/Åsa. Det är inte fel på någon av ingredienserna, men slutprodukten blir varken hackad eller malen. Blandningen gör att ingen av bokens sidor helt får komma till sin rätt.
Betyg: 5/10
Avdelning: Serier Taggar: #recension #sågning
Kommentera
Katherine Mansfield - Bliss and other stories
Katharine Mansfield var en nyzeeländsk författare som gav ut fyra novellsamlingar och detta är alltså en av dem. Ganska genast när jag läst blev jag helt tagen - bergtagen, förtrollad, av stämningen, av språket. Det påminner verkligen om Tjechov i Damen med hunden men det är också sitt alldeles egna. Visserligen börjar samlingen lite trögt med långa noveller som jag inte blir så väldigt förtjust i, men sedan kommer det igång ordentligt och mot slutet finns några riktiga favoriter, som A Dill Pickle och Relevations.
Helhetsbetyg: 8/10
Avdelning: Klassiker Taggar: #recension #hyllning #novellsamlingar #klassiska kvinnor #läslycka
Kommentera
Marjane Satrapi - Persepolis I
Jag har ett minne av att jag ska ha läst Persepolis I och inte varit förtjust. Då måste jag dock ha givit upp efter några få sidor, för nu när jag läser hela serieromanen (den första av fyra) känner jag inte igen särskilt mycket och blir väldigt tagen av styrkan i berättelser om tortyr och barns oförståelse gentemot vuxenvärlden. Jag är glad att jag äger alla fyra Persepolis-böckerna och jag kommer absolut att läsa dem allihop. Tidigare har jag läst Broderier och verkligen gillat. Satrapi är bra! Punkt.
Avdelning: Serier Taggar: #recension #Iran #självbiografier #uppväxt
Kommentera
Titti Persson - Jag vet ingenting om dig
Titti Perssons bok Jag vet ingenting om dig berättar om Sean och Jon, deras liv fram till det första mötet och deras relationer efter det. Sean växer upp i Seattle och hans liv kommer att präglas av systern Debbies försvinnande. Jon växer upp i Skärholmen med en mamma som dricker alldeles för mycket.
I vartannat kapitel berättar Jon om sitt liv i jagform, i vartannat kapitel berättar han om Seans liv i duform. Däremellan finns kursiverade kapitel där Jon berättar om sina upplevelser av deras förhållande. Den här lite intrikata uppbyggnaden fungerar riktigt bra och allt sammantaget är Jag vet ingenting om dig en lågmäld, melankolisk, både ljus och mörk berättelse om livet. Utan överdrifter och på fullaste allvar, men på rätt sida om alla gränser.
Det finns helt enkelt ingenting att klaga på, bara en berättelse att sluka och vidröras av.
Betyg: 9/10
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hbtq #hyllning #favoriter #läslycka #kärlek mellan män #sorg #uppväxt #kärlek
Kommentera
Justin Case
En väldigt originell ungdomsbok som tål att läsas av alla åldrar. Jag kommer att tänka på The Curious Incident of the Dog in the Night Time - den där charmen, samtidigt som det finns ett obehag.
David Case tror sig plötsligt vara förföljd av ödet och ägnar därefter sin alltmer kaotiska tonårstillvaro åt att försöka fly undan detta öde. David byter namn till Justin, ändrar klädstil, rymmer hemifrån, men ödet låter sig inte luras. Fakta blandas med fiktion - till exempel har Justin en fantasihund som andra kan se och interagera med. Det är svårt att veta vad författarens avsikt med boken är. Att Justin är galen eller verkligen förföljd av ett ondsint öde? Bedöm själv...
Det vill säga: LÄS!
Justin Case är spännande, underhållande och samtidigt så mycket mer än underhållande. Boken ställer stora, svåra frågor och ger inga ordentliga svar. Precis som riktigt kvalitativa böcker ska.
Betyg: 8/10
Avdelning: Ungdom Taggar: #recension #hyllning #läslycka #favoriter
Kommentera
Åsa Grennvall - Familjealbum
Familjealbum av Åsa Grenvall är en berättelse om fyra familjemedlemmars relationer till varandra. Den ena dotter är lyckad, den andra ett psykfall med panikattacker och väldigt mycket borderline-drag. Mamman har lämnat familjen för att bo med en man som varit kär i (och försökt tafsa på) den psykiskt sjuka dottern. Jag tycker om den här serieromanen just därför att ingen av familjemedlemmarna egentligen är sympatiska.
Just det undertydliga draget gör att jag föredrar Ett familjealbum jämfört med En cynisk romantiker - och att den här berättelsen känns mer mångbottnad än Grenvalls starka men ganska endimensionella Sjunde våningen.
Betyg: 6/10
Avdelning: Serier Taggar: #recension #föräldrar #sjukdom #mörkt #satir
Kommentera
Christine Falkenland - Vinterträdgården
Vinterträdgården är en förhållandevis mild anrättning, jämfört med Falkenlands fem tidigare romaner, av vilka jag läst fyra med skiftande känslor. De utspelar sig alla i en frikyrkligt karg bohusländsk övärld och de handlar om kvinnor med dålig relation till sina mödrar och destruktiva band till människor i största allmänhet. Begär verkar vara den röda tråden som löper genom alla dessa skildringar.
Hela denna morgon har jag känt hur det sträcker till i tandraden, spricker som tunt glas under kokhett vatten.
Vinterträdgården är till stora delar annorlunda, även om modersskildringen skulle kunna vara hämtad ur vilken som helst av de tidigare böckerna. Huvudperson är den snart fyrtioåriga Laura, en dagisfröken som bor hemma hos sin pappa i nutidens Skövde. Dammiga drömmar får henne att söka in på en skrivarkurs och börja dikta, men det som blir verkligt avgörande är Shahrzad, mamma till ett av dagisbarnen. De blir nära vänner och så småningom älskande, men att Shahrzad skulle lämna sin man är otänkbart. Relationen måste fortgå förstulet och förbli en hemlighet dem emellan. Det är inte första gången Falkenland skildrar samkönad kärlek mellan kvinnor, men det är förstå gången en sådan relation står i centrum för en av hennes romaner.
mellan allvar och lek
finns en genväg
där annars endast katter
brukar tassa
Laura för ordet, ömsom i form av poesi och ömsom på poetisk prosa. Hon "orientaliserar" Shahrzad och skildrar henne som ett exotiskt väsen. Gränsen till Tusen och en natt eller Höga visan är hårfin. Det starka obehag som Falkenland brukar bjuda på - det som jag både älskar och avskyr - lyser mestadels med sin frånvaro. Det hela blir en ganska lågmäld och stillastående, märklig kärleksberättelse om begär och begränsning.
Vad är det för dag idag och igår? Vad händer nu och sedan? När blir det någonsin dags och tar det äntligen slut? Vad är klockan nu och förut? Hur tar jag mig in och hur tog jag mig ut? Vad säger du nu och varför sade du aldrig något?
Egentligen är historien lite i tunnaste laget för sina 198 sidor, men inte så att det stör. Alla detaljer och språkliga utsvävningar gör den tvärtom rik. Tyvärr tvingas jag konstatera att historien är lite för stillastående och vare sig upprör eller berör särskilt mycket. Vinterträdgården är i slutänden lite för ljummen för att få mig lyrisk, trots sitt "kryddstarka" språk. Däremot vore det intressant att analysera de partier som säger emot bokens helhet och verkar antyda att kärleksförbindelsen kanske bara är uppdiktad - sådana luckor i fiktionen får mitt littvetar-hjärta att dregla.
Betyg: 6/10
(Bara Trasdockan kvar nu - ser fram emot!)
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hbtq #kärlek mellan kvinnor #kärlek #Iran
Kommentera
