Bok- presentation:	Ett familjealbum
Författar- presentation:	Åsa Grennvall

Åsa Grennvall - Familjealbum

Familjealbum av Åsa Grenvall är en berättelse om fyra familjemedlemmars relationer till varandra. Den ena dotter är lyckad, den andra ett psykfall med panikattacker och väldigt mycket borderline-drag. Mamman har lämnat familjen för att bo med en man som varit kär i (och försökt tafsa på) den psykiskt sjuka dottern. Jag tycker om den här serieromanen just därför att ingen av familjemedlemmarna egentligen är sympatiska.

Just det undertydliga draget gör att jag föredrar Ett familjealbum jämfört med En cynisk romantiker - och att den här berättelsen känns mer mångbottnad än Grenvalls starka men ganska endimensionella Sjunde våningen.

Betyg: 6/10

Kommentera

Bok- presentation:	En dåre fri
Författar- presentation:	Beate Grimsrud

Beate Grimsrud - En dåre fri

Nu har jag också läst den: En dåre fri av Beate Grimsrud. En mycket stark berättelse om svår psykisk sjukdom (schizofreni med mani). Här finns många inläggningar, bältesläggningar, tvångssprutor, tvångsvård, självskadebeteenden... Huvudpersonen, Eli, har fyra pojkjag boende i sig som talar med henne och befaller henne att göra olika saker. Eli är osäker på om hon/hen ens är kvinna. Ska hon/hen fastställa sin könsidentitet utifrån sitt biologiska och juridiska kön eller utifrån de fyra femtedelar av henne/henom som alla är killar? Kanske är det könsbyte som gäller, Eli har ju aldrig känt sig bekväm som kvinna? Dock, en person med så bristande verklighetsuppfattning och självinsikt som Eli kommer inte ifråga ens för en utredning om könskorrigerande behandling.

Första halvan av En dåre fri är mycket fängslande, men i andra halvan av boken tycker jag att berättelsen tappar styrfart och i slutänden undrar jag vad det är som egentligen driver intrigen. Så jag håller inte med i hajpen, även om det helt klart är en läsvärd bok.

Betyg: 7/10

Kommentera

Bok- presentation:	Onda stenar
Författar- presentation:	Milena Agus
Häftad Finns i lager, 217 kr

Milena Agus - Onda stenar

Den här kortromanen av Milena Agus, sardisk författare, är utgiven av Grate bokförlag. 97 sidor lång går den snabbt att läsa. Länge är jag lite osäker på vad jag egentligen tycker, men när jag är halvvägs igenom och måste gå och jobba kommer jag på mig själv med att längta efter boken, vilja läsa vidare. Till sist är det ändå slutet som får mitt omdöme att landa på "bra". De två sista sidorna är så omtumlande, vänder helt och hållet upp och ner på hela boken. Sådant gillar jag!

Onda stenar handlar alltså om en berättare vars farmor led av njurstenar (onda stenar) och aldrig lyckades föda fram de barn hon blev gravid med - tills en kurortsvistelse resulterade i kärlek, graviditet och ett levande barn, fadern till berättaren. Handlingen cirklar kring denna farmor, kurortsvistelsen och kärleken till dem hemkomne som stridit i andra världskriget och genomlidit en vistelse i koncentrationsläger. Här finns natur, stadsmiljö, sexlekar, klassisk musik, galenskap - allt på en och samma gång. Rekommenderas!

Betyg: 7/10

Kommentera

Bok- presentation:	Ro utan åror : en bok om livet och döden
Författar- presentation:	Ulla-Carin Lindquist

Ulla-Carin Lindquist - Ro utan åror

Denna uppmärksammade, självbiografiska bok handlar om ALS, en neurologisk sjukdom som gör att nervbanorna försvinner och musklerna förtvinar så att den drabbade stegvis förlamas. Intellektet är hela tiden intakt, men kommunikationsförmåga och rörlighet försvinner så att den drabbade blir fånge i sin egen kropp till dess att andningen upphör. Lindquist skriver om sjukdomsbeskedet och om sin återstående tid med humor och betoning av de fina stunderna, men hon väjer inte för allt det svåra, smärtsamma och fula. Hennes bok är en berättelse om liv och död, om hur hon själv, hennes barn och den övriga omgivningen reagerar på sjukdomen och de situationer den blir upphov till.

Framförallt är Ro utan åror en väldigt välskriven bok. Språket, uttrycksförmågan och berättarrösten - allting klaffar och gör att det som kunde ha blivit en tårdrypande berättelse om självupplevt lidande istället blir en nästan magisk berättelse som väcker läsglädje. Visst finns det mindre briljanta stunder, men de drunknar i mängden. Trots att innehållet är sorgligt sörjer jag allra mest det faktum att Lindquists första bok även blev hennes sista. Det här är en författarinna jag vill läsa mycket mer av.

Jag har lyssnat Ro utan åror som ljudbok. Lena Endres inläsning kunde inte ha varit bättre.

Betyg: 8/10

Kommentera

Bok- presentation:	Efter kraschen tog jag mig samman, bredde ut mina vingar och flög iväg
Författar- presentation:	Joyce Carol Oates

Efter kraschen tog jag mig samman, bredde ut mina vingar och flög iväg

Efter kraschen tog jag mig samma, bredde ut mina vingar och flög iväg är en bok för unga vuxna, men innehåller flera teman som känns igen från Oates övriga produktion. Vissa inslag verkar helt enkelt obligatoriska. Det är nästan tröttsamt.

Än mer stör jag mig på att Oates verkar ha gått i en alltför vanlig fälla. Fällan som består av att författare resonerar: "Jamen nu skriver jag ju för ungdomar, då är kvaliteten inte lika viktig." Efter kraschen... har vare sig den koncentrerade fulländningen i Våld eller den episka vidden i Det var vi som var Mulvaneys. Slutet är på många sätt en besvikelse, som om Oates plötsligt ger upp. Det känns som om hon sviker sin huvudperson, Jenna.

Förutom dessa klagomål måste jag tillstå att Efter kraschen... är en sådan bok som jag hela tiden vill vidare i, tack vare språkets flyt och den intressanta intrigen. Oates tar upp många viktiga frågor, till exempel hur sjukvården kan svika sin patient. Jenna pumpas full med beroendeframkallande preparat efter den bilolycka där hennes mamma dör. När hon inte bedöms behöva smärtlindring längre tas de helt enkelt bort, utan att hon erbjuds något annat sätt att tackla sorgen och smärtan. Det är knappast förvånande att Jenna i det läget vänder sig till droger för att fylla tomrummet. Och ingen terapi får hon heller, förrän det är för sent. Ibland känner jag för att hoppa ner i boken, in i handlingen och skrika åt karaktärerna. Så mycket bryr jag mig. Det är ett gott tecken.

Kommentera

Bok- presentation:	Innan jag dör
Författar- presentation:	Jenny Downham

Jenny Downham - Innan jag dör

Jag hade nog aldrig läst Innan jag dör (Before I Die) som vanlig bok, men i ljudboksformat kändes den plötsligt mera lockande. I öronen har jag gärna mera lättsmälta berättelser - och lättsmält är Innan jag dör, åtminstone formmässigt. Emotionellt är den tung, stundvis snudd på outhärdlig. Tessa, sjutton år gammal och sjuk i leukemi sedan flera år, har bara några månader kvar och gör en lista över saker hon vill hinna med: droger, sex, förhållande, bryta mot lagen. Bara när hon tar risker känner hon sig levande.

Experimenten går förstås ut över Tessa omgivning som hade det tungt redan innan. Familj och vänner skildras ganska komplext sätt, ingen är riktigt ensidig. Allra bäst skildras Tessas lillebror som bemöter henne och hennes förestående död på ett barns självklara och osentimentala sätt, samtidigt som han i själva verket är djupt påverkad. Tessa själv är närmast osympatisk, men hennes egoism och hänsynslöshet mot omgivningen görs alltid förståelig och är ljusår bättre än skönmålning.

Innan jag dör är en helt okej bok. Den har inga skriande brister och är faktiskt ganska bra. Inte världsomstörtande, snarare trivsam; som så ofta ligger feel-bad märkligt nära feel-good. Språket är bättre i fråga om uppfinningsrikedom och detaljrikedom än genomsnittet i ungdomsböcker. Hade jag varit 14 hade jag älskat Innan jag dör. Även nu är den en delvis givande läsupplevelse.

Ljudbokens inläsare, Marie Richardsson, gör ett bra jobb och historien passar bra till ljudsboksformatet.

Betyg: 6/10

Kommentera

Bok- presentation:	Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn?
Författar- presentation:	Bjørn Sortland

Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn?

Bjørn Sortland är en enormt produktiv författare; sedan 1992 har han givit ut nästan fyrtio böcker, oftast för unga och oftast på nynorsk. Bara två av dessa böcker finns översatta till svenska.

Detta är Sortlands senaste översatta bok: Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn? Översättaren är ingen annan än författaren Gunnar Ardelius som skrev fina Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket. Jag förstår varför Ardelius velat översätta Sortlands unga-vuxna-roman. De båda har mer gemensamt än sina långa, diktiga titlar.

Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn? handlar om nittonåriga Markus som förälskar sig i den äldre, lite mystiska Ingrid. Först när de redan är mitt uppe i en komplicerad relation inser han att hon är dödligt sjuk. Ändå är detta inte främst en mörk och deprimerande bok. Istället finns en skimrande skörhet som påminner om hur viktigt det är att faktiskt leva.

Tyvärr är slutet en besvikelse; Sortland lyckas till sist inte förvalta det han har byggt upp.

Kommentera

Bok- presentation:	Egen död
Författar- presentation:	Peter Nádas

Peter Nádas - Egen död

För sju år sedan var jag hemma hos min mormor och ville låna något ur hennes hylla att läsa. Där stod en underlig lunta som min morfar måste ha köpt från någon bokklubb medan han levde. Jag fick för mig att läsa den åtta hundra sidor tjocka, för mig helt okända boken. Det tog fyra dagar och jag kan inte påstå att jag greppade särskilt mycket.

Boken hette Minnesanteckningarnas bok och var skriven av Peter Nádas. Några år senare läste jag att den bestod av tre parallella berättelser vilket kändes väldigt självklart när jag såg det sagt, men själv hade jag inte ens kommit på tanken. Jag tyckte nog bara att det var en väldigt, väldigt märklig bok. Inte ens de hejdlösa blinkningarna till Proust var uppenbara för en fjortonåring som förläst sig på fantasy och hatade klassiker.

Den namnlösa huvudpersonen i Egen död av samme författare drabbas av hjärtinfarkt men vill inte uppsöka läkare utan låtsas som om ingenting har hänt, fastän han förstår att döden är nära. Först efter flera timmar kommer han till en mottagning där vården är en svart komedi av märkliga karaktärer; sjuksköterskor, läkare och patienter. Han får ett dropp som ska underlätta för hjärtat, får istället en allergisk reaktion mot läkemedlet och ligger med hjärtstopp i tre och en halv minut. Stora delar av boken beskriver i extremt abstrakta ordalag hur denna nära-döden-upplevelse känns. Tyvärr blir det hela så långväga filosofiskt att jag inte berörs, men å andra sidan är det säkert omöjligt att återge en sådan upplevelse i ord, om nu boken skulle råka vara självbiografisk.

Egen död har ett viktigt innehåll men jag kommer inte överens med språket eller berättarrösten. Även om jag kommer att minnas detaljer ur boken länge, länge så gör själva boken i sig inget intryck alls. Jag får aldrig känslan av att läsa en riktigt bra berättelse; alltför många komponenter saknas i läsupplevelse-ekvationen.

Kommentera

Bok- presentation:	Förlossningen
Författar- presentation:	Måns Wadensjö
Utg.år:	2009
Pocket Finns i lager, 73 kr Häftad Finns i lager, 152 kr

Dagen som varit

Imorse läste jag Förlossningen av Måns Wadensjö. Den var riktigt fängslande i början och förblev bra. Ett ungt köksbiträdes inträngande, snudd på dissekerande beskrivning av en förlossningsavdelning. Stundom spöklikt, stundom superrealistiskt. Och som sagt, rekommenderad läsning med sina 80 sidor.

Strongt av Modernista att ge ut ett så udda manus skrivet av en blott tjugoårig iakttagare med skarp blick och välvässad penna. Förlossningen har fått Katapultpriset med motiveringen "I Förlossningen har Måns Wadensjö med stor insikt visat på människans dubbla roll som en varelse invävd i mytologi och historia och som beroende av vetenskap och rationalitet".

Mitt betyg: 7/10

Kommentera

Bok- presentation:	Jag minns gräshopporna
Författar- presentation:	Soseki Natsume

Natsume Soseki - Jag minns gräshopporna

ett vinteröde
grävlingen upphängd
under taknocken

*

nya landsvägen
en lång raksträcka
av kyla

*

från toalettfönstret
ser jag dem
höstbergen

*

höstvinden griper tag
i min ensamma gestalt,
på havet

*

vintervinden
mojnar i tystnad
kistvagnen

*

Det är länge sedan jag bemödade mig om att aktivt läsa haiku, men det är en kär gammal vana som jag med hjärtevärme återupptar och därför blev Natsume Sosekis Jag minns gräshopporna den första bok jag e-lånade från biblioteket. Allt är inte lika bra i den men dikterna om ensamhet, exil och sjukdom berör mig starkt. Jag är glad att ha stiftat bekantskap med ännu ett klassiskt haiku-namn.

Betyg: 7/10

Kommentera

Bok- presentation:	Sväva mellan liv och död : en läkares daganteckningar
Författar- presentation:	C M Stolt

Sväva mellan liv och död...

...är titeln på en samling diktlika aforismer, skrivna av läkaren Carl-Magnus Stolt. Bokens devis är orden "Det finns en dold poesi i sjukrummet". I centrum står vårdarens roll och boken är menad att användas i undervisning, men den förtjänar att läsas även i andra sammanhang. Här finns galghumor, visdom och en stor kärlek till språket. Som poesi betraktat är det klassiskt med många naturreferenser: hårtussarna faller som höstlöv på onkologavdelningen, i patientens lungor finns "töckenartade nebulosor". ”Som frusna molnskuggor på havet bläddrar datortomografen obevekligt fram skiva efter skiva av sanningen”.

Helt formfulländat är det inte - t.ex. finns här många upprepningar som känns osköna - men Stolt är ju egentligen inte poet, så det må vara honom förlåtet. Han väjer inte för döden, inte heller för klichéer, men allting blir ändå lika levande som ljuslågan i rummet där de nyss avlidna lagts för att kallna. Solt beskriver trafikolyckor där offren kvävs av sitt eget blod och skriver om trettonåringar som kommer till akuten med hjärtstillestånd. Liggsår, delirium tremens, psykos, ångest - allting levandegörs med varsam hand. Från obduktionsbordet berättas en enda detalj: ”Den unga kvinnans naglar alltjämt rödmålade, en hyllning till livet”.

Allra starkast kommer jag att minnas en rad: "Tystnaden i trappuppgången utanför den låsta psykiatriavdelningen." I de orden finns en subtil styrka som får mig att rysa. Här sägs eoner och oceaner genom antydda aningar - fantasin fyller tystnaden.

Betyg: 7/10

Kommentera

Frederik Peeters - Blue pills

När jag lånade den här serieromanen (ursprungligen fransk, det här är en engelsk översättning) hade jag ingen riktig aning om vad den handlade om. Det avslöjas dock ganska tidigt i boken, så jag kan outa det här: Blue Pills handlar om HIV. Eller snarare, om förhållandet mellan två människor varav den ena är HIV-positiv. Det är därför Blue Pills har undertiteln "A Positive Lovestory". Det är en fin berättelse vi får ta del av, vardaglig mitt i det dramatiska, men även om jag inte har några större invändningar mot berättelsen, som är superbt tecknad, så känns det ändå som att intrigen är lite bristande. Det är visserligen en intressant grundfråga - hur fungerar kärlek och sex i ett "positivt" förhållande? - men i och med att paret aldrig har några egentliga slitningar utan det är positivt, även psykologiskt sett, så uteblir nerven till en viss del.

Betyg: 6/10

Kommentera

Bok- presentation:	Samvaro med personer med demenssjukdom : råd till anhöriga och personal om bemötande
Författar- presentation:	Birgitta Zander

Cars & Zander - Samvaro med personer med demenssjukdom

(Man kan undra varför den här boken inte heter Samvaro med dementa. Svaret är att vissa utgåvor av boken faktiskt heter så. Politisk korrekthet månne ligger bakom den här upplagans mer komplicerade namn?)

Det här är en bok skriven av geropsykologer. Den riktar sig till personal inom demensomsorg men också - och egentligen främst - till anhöriga. Boken är baserad på jagspykologi och jagstödjande förhållningssätt. Att jag ville läsa boken beror förstås på att jag jobbar inom demensomsorgen och vill få perspektiv på det jag gör och möter.

Samvaro med personer med demenssjukdom är mycket enkelt skriven. Innehållet är i sig ganska tungt, men presenterat på ett luftigt och lättläst sätt. Den gav mig en hel del och jag kan varmt rekommendera den till alla som har något med demens att göra. Däremot undrar jag en del över att boken sätter så stort tryck på att stödja könsidentiteten. Att dementa män ska behandlas väldigt uttryckligt som män och uppmanas att göra manliga saker, för att inte börja tvivla på att de är män, och vice versa. Samt att mäns könsidentitet sviktar extra mycket av att de behöver tas om hand.

På vilken evidens och forskning grundar sig detta? Varför skulle män må sämre av att tas om hand än kvinnor?! Det kan väl bli en lika stor, om inte ännu större, identitetskris för någon som är uppfostrad till att ta hand om andra, när hon plötsligt själv behöver hjälp?

Betyg: 7/10

Kommentera

Bok- presentation:	Sagan om mig själv
Författar- presentation:	Gunilla Linn Persson

Sanna sagor

I den här recensionen får två böcker trängas: Gunilla Linn Perssons Sagan om mig själv och Åsa Linderborgs Mig äger ingen. Böckerna är lika på så sätt att båda författarinnorna berättar upplevelser tätt knutna till dem själva. Sanna berättelser kan vara riktigt tröttsamma, t.ex. BOATS som ynglar av sig likt kaniner, men i bästa fall blir det självupplevda grogrund för berättelser som kommer nära läsaren.

Den som läst brevsamlingen Livstecken kommer att känna igen sig i Gunilla Linn Perssons nya bok. Som vanligt är det nästan gränslöst självutlämnande. Gunilla Linn Persson skildrar psykoser så att de blir sagor, "sagan om mig själv". Språket är säreget, sprudlande av ordglädje. Det känns som en gåva att få följa Gunilla Linn Persson från bok till bok och även om hon skriver tre självbiografier till kommer jag inte att tröttna. - När vi ändå talar Gunilla Linn Persson måste jag tipsa ännu en gång om kortromanen Vännen, som kom för fem år sedan. Även den numera klassiska barnboken Allis med is är obligatorisk läsning. Själv ska jag ge mig i kast med Människor i högt gräs och Smultronfälten.

Åsa Linderborgs debutbok är en biografi över pappan Leif. Även här finns inte ens uns av försköning, men däremot hinkvis med kärlek. Porträttet tecknas inte med varsam hand men det är alltid ömsint. Åsa lämnar ut pappan, men också sig själv. Jag fångades av boken från första stund, inte en sekund av läsningen var bortslösad och jag får väl tillstå att jag grät mot slutet. Jag hade en hel del fördomar om att det här skulle vara ännu en illa skriven eländesskildring, men Mig äger ingen kommer jag att minnas som en viktig bok.

Kommentera

Bok- presentation:	Lagt kort
Författar- presentation:	Joan Didion
Pocket Finns i lager, 59 kr

Joan Didion - Lagt kort

Tidigare har jag läst Didions The Year of Magical Thinking (Ett år av magiskt tänkande). Då, för två år sedan, var jag i Ångermanland och begravde min farfar. Sorg var ett angeläget ämne, boken berörde mig starkt. På den tiden var jag inne i en långvarig läsvacka, men Didions självbiografiska sorgskildring blev ett bevis på litteraturens kraft. På sätt och vis har jag nog Ett år av magiskt tänkande att tacka för mina nuvarande bokorgier.

Play It As It Lays handlar om Maria: skild, före detta modell och skådespelerska. Hennes enda dotter är psykiskt handikappad och inlåst på institution. I bokens nutid befinner sig även Maria på mentalsjukhus. Den dåtid som återberättas handlar om hur Maria alltmer tappar greppet. Som läsare väntar jag spänt på att få veta hur det kommer sig att hon anklagas för mord.

Marias rämnande tillvaro och den luxuösa omgivningens känslokyla beskrivs med en fängslande men skrämmande skärpa. Joan Didion bevisar att hon är en konstnär med full kontroll över sina litterära vapen. Efter läsningen är jag skakad på djupet. Visserligen finns det brister, till exempel ett långt parti där vi inte får veta något om Marias känslor utan bara får hennes handlingar beskrivna. Detta dämpar utvecklingskurvan. Ändå - en läsning som inte går att komma undan, som stannar kvar, inristad i skinnet.

Vet någon därute om filmen baserad på boken är sevärd?

Betyg: 8/10

Kommentera

Bok- presentation:	Sånger från äldreomsorgen
Författar- presentation:	Ragnar Thoursie

Ragnar Thoursie - Sånger från äldreomsorgen

Det här råkade bli min första diktsamling på ett par månader, vilket får räknas som något ovanligt i min värld. För några år sedan läste jag inga romaner alls, däremot mellan fyra och femton diktsamlingar varje dag. Jag knarkade verkligen poesi och kunde nog inte tro att det skulle komma dithän där jag är idag - att jag nästan måste övertala mig själv.

Thoursie tillhör inte den krets poeter jag har tyckt om tidigare i livet och det enda jag visste om Sånger från äldreomsorgen var att Martina Lowden dissat den och särskilt beklagat det faktum att den inte hette Sånger från äldre, om sorgen. Jag kan se poängen: det här är nämligen inte poesi som leker med någonting alls, särskilt inte med språket. Det här är poesi om kalla fakta, om hur det står till i äldrevården, men det är skrivet på ett ganska opoetiskt sätt som aldrig övertygar mig om att poesi är den egentliga formen för materialet. När det gäller Sånger från äldreomsorgen kan jag aldrig låta bli att tänka att den här texten skulle göra sig mycket bättre som prosa, kanske som en långnovell.

Nu är det ju inte prosa Thoursie har skrivit. Det är poesi. Poesi om viktiga ämnen, förvisso, men ändå - inte poesi jag läser för dess poetiska skull, utan dikter jag fortsätter läsa trots stilistiska brister, helt enkelt därför att de berör mig här och nu: jag ska ju ut i äldrevården nästnästa vecka och kan behöva en tankeställare. Till alla som inte på något personligt sätt berörs av ämnet har jag dock ingen anledning att rekommendera Thoursies poesi.

Så. Då var det sagt. Nu går jag vidare till annan poesi, som vågar ta ut svängarna och kanske till och med slira lite i kurvorna. Bara för skojs skull.

Betyg: 4/10

Kommentera

Bok- presentation:	Fjärilen i glaskupan
Författar- presentation:	Bokförlaget Forum

Jean-Dominique Bauby - Fjärilen i glaskupan

Fjärilen i glaskupan handlar om 42-årige Jean-Dominique Bauby som ligger förlamad på ett sjukhem, bunden där "som en eremitkräfta på sin klippa". Han är förlamad i nästan hela kroppen men kan blinka med vänster öga. Med hjälp av denna enda återstående förmåga skriver han sin självbiografi; en förlagsredaktör går igenom alfabetet och han blinkar när hon har kommit till rätt bokstav, så det är kanske inte konstigt att boken är kort.

Tyvärr är "denna orörliga resa" ganska händelselös trots sitt knappa omfång. Mycket av det som skrivs är faktiskt inte särskilt intressant. Jag undrar ofta om Bauby verkligen inte hade mer än så här att berätta? Om jag var i samma situation skulle jag nog ha prioriterat ganska annorlunda, men även denna berättelse som ofta rör sig kring de vardagliga händelserna i Baubys nutid är läsvärd på sitt sätt, åtminstone för den som ska bli vårdare och undrar hur det känns att inte kunna ta hand om sig själv och knappt kunna kommunicera. Många är de episoder i boken som illustrerar begreppet 'vårdlidande', det vill säga lidande orsakat avbrister i vårdarens bemötande.

Jag undrar varför Bauby berättar så lite ur sitt "första liv", innan förlamningen, men kanske är det så här han tacklar sin tillvaro: genom att förhålla sig positiv, se nuet och det välbefinnande som finns i hans tillvaro - allting ytterst finstämt och med en ständig glimt i ögat.

Betyg: 6/10

Kommentera