Bok- presentation:	Skingra
Författar- presentation:	Erik Bergqvist
Utg.år:	2013
Inbunden Finns i lager, 172 kr

Den bästa svenska poesin 2013

Jag har läst 44 diktsamlingar som har utkommit i år. Även om jag fortfarande har flera liggande så borde dessa 44 redan lästa ha gett mig en ganska bra bild av poesiåret 2013. Jag tänkte skippa att rada upp de böcker jag inte fångades av och istället satsa helt på att tipsa om riktigt bra diktsamlingar från året som gått.

Läs hela inlägget ...

Kommentera

Bok- presentation:	Tago : volym 1
Författar- presentation:	Rolf Classon

De bästa svenska serierna 2013

Av de 28 svenska seriealbum från 2013 som jag har lyckats läsa vill jag utnämna följande till de allra bästa läsningarna: 

Läs hela inlägget ...

Kommentera

Bok- presentation:	Jag vet ingenting om dig
Författar- presentation:	Titti Persson

Titti Persson - Jag vet ingenting om dig

Titti Perssons bok Jag vet ingenting om dig berättar om Sean och Jon, deras liv fram till det första mötet och deras relationer efter det. Sean växer upp i Seattle och hans liv kommer att präglas av systern Debbies försvinnande. Jon växer upp i Skärholmen med en mamma som dricker alldeles för mycket.

I vartannat kapitel berättar Jon om sitt liv i jagform, i vartannat kapitel berättar han om Seans liv i duform. Däremellan finns kursiverade kapitel där Jon berättar om sina upplevelser av deras förhållande. Den här lite intrikata uppbyggnaden fungerar riktigt bra och allt sammantaget är Jag vet ingenting om dig en lågmäld, melankolisk, både ljus och mörk berättelse om livet. Utan överdrifter och på fullaste allvar, men på rätt sida om alla gränser.

Det finns helt enkelt ingenting att klaga på, bara en berättelse att sluka och vidröras av.

Betyg: 9/10

Kommentera

Bok- presentation:	Dykungens dotter
Författar- presentation:	Birgitta Trotzig

Birgitta Trotzig - Dykungens dotter

På min första termin litteraturvetenskap nådde vi så småningom till nittonhundratalet och skulle enligt litteraturlistan läsa Dykungens dotter av Birgitta Trotzig, men lärarna hade rätt att ändra listan efter sin undervisning, vilket innebar att min grupp skulle läsa Sveket av samma författare. Jag försökte, jag försökte verkligen, men denna så tunna bok var omöjlig för mig. Jag mådde illa, fick en känsla av att kvävas, drunkna i smuts. Till sist hatade jag boken och stod inte ut med ett enda ytterligare ord. Jag blev skräckslagen i romanens värld där allt var mörkt och illaluktande och vidrigt. Nu, på en kurs om teologi och skönlitteratur, var det dags för Dykungens dotter. Jag hade verkligen inga förhoppningar.

Det första som slog mig var språket. Hur det visserligen frossar i allting äckligt, men ändå skimrar av poesi och liv. Historien är inte särskilt munter: fattigdom, lortsverige, prostitution, aborter, alkoholism, sjukdom, psykos, död. Karaktärerna är sällsamt namnlösa. Huvudpersonen får en benämning först när hon har fött barn - då blir hon Mojan, "morsan" på skånska. Dotterns namn får vi veta först när vi delges inskriptionen på hennes gravsten. Pappan - namnlös. Styvfadern - namnlös. Lillasystern - namngiven, men ändå används namnet aldrig. Det är som om namn skulle ställa sig i vägen. Istället blir personerna helt igenom människor, avskalade och rena mitt i all förnedring.

"Berättelsen påstår att när vi avlar och föder och dör sätter sig ett väldigt drama i scen genom oss. Fast det luktar jord, gyttja, bräckvatten, våt vass, hästgödsel och kogödsel, människoavfall, sur mjölk, grislort, salt, tångbankar, fiskrens, tjära, efterbörd och exkrementer ur detta språk och i dessa människors liv så låder det ingenting trivialt vid dem. Så säger den här berättelsen som tar livet på dödens allvar och som utan genans tar sig för att gestalta transcendens.
Går det?
Vad man ska svara? Man blir generad."

Ur en artikel av Kerstin Ekman, där hon även säger annat klokt:

"En roman måste vara en stötesten, annars glömmer man den. Ju lättare läsning desto snabbare glömska.
En stötesten kan man inte komma ifrån. Den gör sig gång på gång påmind, i början till förargelse. Kanske till vrede. Ännu som undanställd på hylla och infogad i bokstavsordning spökar den. Man tar ner den, läser och grubblar ett tag till på dess svårbegripligheter eller dess oförenlighet med ens egna tänkesätt. Till slut kan den glida ihop med dem; man införlivar något främmande och har fått en ny källa till undran och ibland till en oväntad och orimlig glädje."

Jag kan inget annat än instämma. Dykungens dotter är en bok som ofta får det att svida och vätskas i ögonvrårna, som får strupen att snöras samman och andningen att bli ansträngd. Det är en bok jag kanske aldrig skulle ha orkat läsa ut om den inte var kurslitteratur. Det är en bok jag inte alls njuter av att läsa, men ändå omöjligt kan säga annat om än: Bra! Det är en bok jag sent ska glömma, en bok jag ska bära som en sten i min vävnad. Språket väcker törst efter Kerstin Ekman, Sara Lidman, alla dem som skriver om det svåra så att varje ord blir poesi. Kanske ska jag till och med låna hem Sveket igen.

Kommentera

Bok- presentation:	Justin Case
Författar- presentation:	Meg Rosoff
Danskt band Finns i lager, 208 kr

Justin Case

En väldigt originell ungdomsbok som tål att läsas av alla åldrar. Jag kommer att tänka på The Curious Incident of the Dog in the Night Time - den där charmen, samtidigt som det finns ett obehag.

David Case tror sig plötsligt vara förföljd av ödet och ägnar därefter sin alltmer kaotiska tonårstillvaro åt att försöka fly undan detta öde. David byter namn till Justin, ändrar klädstil, rymmer hemifrån, men ödet låter sig inte luras. Fakta blandas med fiktion - till exempel har Justin en fantasihund som andra kan se och interagera med. Det är svårt att veta vad författarens avsikt med boken är. Att Justin är galen eller verkligen förföljd av ett ondsint öde? Bedöm själv...

Det vill säga: LÄS!

Justin Case är spännande, underhållande och samtidigt så mycket mer än underhållande. Boken ställer stora, svåra frågor och ger inga ordentliga svar. Precis som riktigt kvalitativa böcker ska.

Betyg: 8/10

Kommentera

Bok- presentation:	Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet)
Författar- presentation:	Anneli Jordahl

Anneli Jordahl - Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet)

I Anneli Jordahls första roman möter vi Ellen Key, en kvinnosakskvinna jag har svårt för; hon har alltid känts som feministernas August Strindberg och aldrig framstått som sympatisk. Jordahls bok fokuserar dock inte på tänkaren Key utan på den älskande Key, vilket i sig kändes ganska tragiskt. Vad man än tycker om hennes åsikter är det väl synd att reducera ett verksamt liv till att handla enbart om "smekhungern" och "Urban-längtan"? Här skildras nämligen Ellen Keys olyckligt kärlek till Urban von Ferlitzen, en gift man med fyra barn. De brevväxlar och utbyter stora ord, men det är "en kärlek som istället för hud mot hud handlade om papper mot papper", om att "låta hans nyss formulerade ord rinna ned i henne som varm choklad". De träffas bara ett par få gånger medan tio år rinner förbi.

Kommentera

Henrik Ibsen – Et dukkehjem

9/10

Så effektivt, precist och fint skriven. Perfekt upplagd intrig. Jag måste läsa Hedda Gabler också!
Jag förälskar mig i detta dockhem, fäster mig vid Nora främst men även vid de andra. Hon provocerar mig först med sin naiva aningslöshet – men hon växer för varje akt. Det naiva visar sig vara en del av hennes docktillvaro, hon blir så som pappan och mannen vill ha henne. Hon är lika operfekt som alla andra i dramat. De är människor, inte karaktärer.
Väldigt intressant att läsa, men ännu mer givande. Här finns en tidlöshet. Visst kan man analysera men främst upplever jag, och njuter. Mycket givande att läsa mer om dramat och om Ibsen. Det ligger ju verkliga händelser bakom: En vän till Ibsen lånade pengar för att rädda sin sjuke man. När han upptäckte det krävde han skilsmässa och fick vårdnaden om deras nyfödda barn.

Nu ska jag bara läsa på svenska och engelska också - men jag misstänker att originalet, som alltid, är bäst :-)

Kommentera

Bok- presentation:	Timmen mellan hund och varg
Författar- presentation:	Silke Scheuermann
Inbunden Finns i lager, 217 kr MP3 CD Finns i lager, 226 kr Pocket Finns i lager, 55 kr

Silke Scheuermann - Timmen mellan hund och varg

En bok vars första sida var så underbar att jag förvissades om ren och skär läsglädje. När jag sedan läste vidare tyckte jag ganska snart att språket var alldeles för överlastat med bilder. Ju längre jag läste, desto mer fångades jag dock av historien om de två systrarna. Båda är minst sagt instabila och oberäkneliga, men storasystern Ines har dessutom sjunkit djupt ner i alkoholism. I bokens början har de ingen kontakt, men lillasystern - vars namn vi aldrig får veta - går allt mer in i en omhändertagande roll, utan att för den skull kunna undvika att bli kär i systerns partner.

Det kanske låter som en intrig, men för mig är Timmen mellan hund och varg inte främst en bok med handling. Man säger ibland att prosa beskriver händelser medan poesi försöker fånga tillstånd och det senare är precis vad Silke Scheuermann gör så mästerligt. Hur det känns. Hela denna tunna bok är en enda räcka tillstånd, med fullt fokus på nuet. Bildrikedomen blir riktigt givande när jag väl har vant mig vid den. Efter avslutad läsning är jag alldeles uppspelt av läslycka, så där som man blir efter en Riktigt Bra Bok. Jag har redan lånat ut mitt biblioteksex och jag uppmanar er alla: om ni inte redan läst Timmen mellan hund och varg, gå till närmsta bibliotek eller bokhandel. Det här är guld.

Betyg: 9/10

Kommentera

Bok- presentation:	Hiatus
Författar- presentation:	Hanna Nordenhök

Läsrapport inför nyårsafton

Första halvan av Hanna Nordenhöks Hiatus var helt enkelt lysande, sedan blev den mig likgiltig. Ändå beundrar jag verkligen förmågan att skapa njutning med passager som dessa:

Varifrån i bilden. Fri
och mörk

eller

Väg. Att andas. Hända. Ändras.

eller

Här.
Här är inte inte där.
Världen lägger sig och reser sig.
Linjer och skärpa.

En än mer helgjuten läsupplevelse var Det som ögat ser av Ann Lagerhammar. Först kändes även den lite likgiltig och jag irriterade mig på långa passager som lika gärna kunde ha varit rent avskrivet från faktaböcker - författaren ville ha med mycket teori om t.ex. filosofi. Sedan tog historien fart, jag lärde känna huvudpersonen Lykke och engagera mig i henom. Efter ett tag läste jag frenetiskt, febrigt, och plötsligt var historien slut - vilken besvikelse! Jag antar att jag berördes i så hög grad just för att det handlar om androgynitet och identitet, vilken känns väldigt angeläget där jag är just nu i livet. Vilken inte innebär att boken bara skulle beröra förvirrade nittonåringar. Nejnej. Läs! Finns i Månpocket nu, bara att lägga vantarna på och låta sig dras in i.

Pluspoäng för det modiga i att ta en verklig, historisk person och sedan dikta upp dennes dagbok, så att jag ända till slutet svävar i osäkerhet kring om personen finns och om dagboken funnits. Ann Lagerhammar är en mer än lovande debutant som förtjänar mer uppmärksamhet än hon har fått. Jag tror plötsligt mycket mer på nya, svenska romaner.

Kommentera

Tre fantastiska diktsamlingar

Skuggor och speglingar är Lotta Olssons övertygande debut från 1994. Temat är den grekiska mytologins Persephone. Nio år senare kom en uppföljare: Den mörka stigen, om Orfeus och Eurydike. I båda samlingarna är dikterna sonetter - en form som Olssons behärskar galant. Visst tangeras klichéer, men det vägs upp av talangen och lättheten i språket. Lotta Olssons poesi ger mig lyckorysningar.

-

På Sirius finns barn innehåller dikter Federico Garcia Lorca, översatta av Anders Cullhed och Marika Gedin 1987. De väcker mersmak - Lorcas amerikanska dikter, nyss utgivna på Tranan förlag, känns plötsligt väldigt lockande. Lorca var modernist men blandade modernt och klassiskt på ett härligt vis. Jag skulle kunna citera mycket, men får nöja mig med tre favoriter:

Luften,
havande med regnbågar,
krossar sina speglar
över lövverket.

*

Den stjärnbeströdda rymden
återspeglas i ljud.
Spektrumlianer.
Labyrintharpa.

*

En fågel sjunger
så ensam.
Luften förstorar.
Vi lyssnar
genom speglar.

-

I Sverker Åströms översättning av Michelangelos sonetter, från 2005, har rimmen skippats - klokt - men tyvärr brister rymten ibland på sätt som lätt skulle hade kunnat undvikas. Ändå är dikterna starka och vackra. Man måste glädjas åt att vissa av Michelangelos kärleksförklaringar nu får en chans att införlivas i vår kanon. Extra intressanta är dikterna för de som vill läsa om hur samkönad kärlek kunde gestaltas under renässansen.

Kommentera

Bok- presentation:	Den stängda boken
Författar- presentation:	Jette A. Kaarsbøl

Den stängda boken

Jette A. Kaarsbøls Den stängda boken utgavs 2003 och skildrar sent artonhundratal, tidigt nittonhundratal. Huvudperson är Frederikke, vars tillvaro förändras drastiskt när hon förälskar sig i den karismatiske läkaren Fredrik och dras in i en helt annorlunda värld än det konventionella borgarhem hon är van vid. Frederikke är redan förlovad, men med en man som hon känner allt större avsky inför.

När Frederik friar förstår Frederikke inte att det han erbjuder henne är något helt annat än det hon vill ha. Hans bisyssla som illegal abortör accepterar hon, trots att det egentligen är emot allt hon någonsin lärt sig. Vad hon inte vet är att Fredrik bryter mot de dåtida lagarna på sätt som Frederikke ännu är för naiv för att ens ana. Hon är blind i sin förälskelse och överlycklig – en helt annan person än den tysta och osäkra skugga som hon varit innan Frederik kom in i hennes tillvaro. Under de kommande åren förstår hon långsamt att hennes kärlek inte är besvarad. Därmed rasar hela ”Rikkes” världsbild samman.

Den stängda boken är mörk, men inte alls nattsvart utan snarare genomgrå. Det händer egentligen mycket litet under de femhundra sidorna. Jag vet att vissa läsare har haft problem med detta. Själv är jag fast i det subtila spindelnätet som dras åt allt mer. Under merparten av boken är jag lika förälskad som Frederikke (men inte i Fredrik utan i boken). Därefter blir stämningen gradvis alltmer klaustrofobisk. Karaktärerna skadar varandra på alla tänkbara sätt, utan att egentligen använda våld. Jag gråter, men inte förrän sista sidan är färdigläst. Jag önskar att de få ljusglimtarna varit fler; att personerna inte tvunget skulle gå under på detta sätt. Samtidigt vet jag att detta är en bra bok eftersom jag känner, tänker, dras in i virvlarna.

7/10

Kommentera

Inuti (Hélène Cixous)

Cixous är mest känd för sin feministisk-psykoanalytiska litteraturteori (presenterad bland annat i Medusas skratt). Ärligt talat; den ger mig huvudvärk. Inuti är något helt annat: en verklighetssaga, tunn men med fler dimensioner än de mätbara. Svårläst men lätt att slappna av med - jag kan ändå inte förstå exakt vad som sker, så jag bara njuter av den mästerverkliga skrivskickligheten, denna snårskog av ord, en labyrint där jag oupphörligen hamnar vilse bland aningar och självemotsägelser.

Kommentera

Samma allvar nu som då

Fastän jag läste Den allvarsamma leken i höstas växte längtan efter omläsning. Nu som då blir jag imponerad och läser bergtaget vidare i galen takt. Visst skildras kärleken bitvis klichétyngt, men det allvarsamma är naket. Hur jag än utvecklas förblir min bästa defintion av "bra bok" att den engagerar och gör ont. Utifrån det kriteriet är DAL ett mästerverk.

Bokens kärleksaffär har inget prydligt slut. Liksom så ofta i verkligheten påbörjas förhållandet igen & igen, tills det helt igenom är förgiftat av förflutet. Alla som varit olyckligt kära kan känna igen sig i Lydia och Arvid. Lydia är svikaren, en gåtfull gestalt som jag känner sympati för men inte skulle vilja lära känna om hon var verklig.

Det märks att Söderberg baserade sin bok på egna upplevelser av Maria von Platen. Det märks att han inte kommit över henne. Trots att Arvid inte är ett dugg diktare för han långa resonemang om författares och poeters drivkrafter. Eller, snarare: gömd bakom Arvids namn diskuterar Söderberg sitt förhållningssätt till självupplevt romanstoff. Trés interesant! Jag kan tänka mig att det skrivits littvet-uppsatser i ämnet.

Det är en fröjd att ha läst alla Hjalmar Söderberg skönlitterära böcker. Nu märker jag att Märtha Brem, som Tomas Weber har en affär med i Förvillelser, dyker upp här och kysser Arvid. Samt att bifiguren Henrik Rissler har skrivit en bok som verkar märkligt lik Förvillelser. Arvids kollega Markel förekommer i Doktor Glas, vilket för övrigt även Martin Birck från Martin Bircks ungdom gör. Intertextualitet roar.

Om än något nedflyttad på betygsskalan – från 9 till 8 – står DAL kvar på sin piedestal.

Kommentera

Bok- presentation:	För att lämna röstmeddelanden : tryck stjärna
Författar- presentation:	Bodil Malmsten

För att lämna röstmeddelande tryck stjärna

Denna pjäs av Bodil Malmsten finns i pocket, inte en dag för tidigt! Jag råder alla att investera några tior för att få höra Bert-Ove, Giselle, Edvard, Jessica och Thomasine. Fem svenskar som framför sina monologer. Fem fiktiva människor som får komma till tals med allt det som annars bara skymtar fram i Ring P1 och på tidningarnas insändarsidor. Dessa fem är förtvivlade, uppgivna, förbannade, deprimerade, självmordsbenägna. Allt utom lyckliga. Det kanske låter tröttsamt, men eftersom Malmsten har hållit i pennan skänker språket en säregen glädje åt det som sägs. Jag njuter verkligen av formuleringskonsten och det är så uppfriskande med dessa röster som liknar varandra och delvis säger samma saker, men som ändå är så personliga.

Jag önskar att det fanns en tidsmaskin som kunde ta mig tillbaka. Inte till stenåldern utan till den tid för så få år sedan då denna pjäs gick att se på scen. För att lämna röstmeddelande tryck stjärna är perspektivgivande, innehållsrik och intrycksfull läsning. Jag hoppas att även uppföljaren Nakna damer på nedre botten mittemot kommer att publiceras i bokform.

Kommentera

Bok- presentation:	Lagt kort
Författar- presentation:	Joan Didion
Pocket Finns i lager, 59 kr

Joan Didion - Lagt kort

Tidigare har jag läst Didions The Year of Magical Thinking (Ett år av magiskt tänkande). Då, för två år sedan, var jag i Ångermanland och begravde min farfar. Sorg var ett angeläget ämne, boken berörde mig starkt. På den tiden var jag inne i en långvarig läsvacka, men Didions självbiografiska sorgskildring blev ett bevis på litteraturens kraft. På sätt och vis har jag nog Ett år av magiskt tänkande att tacka för mina nuvarande bokorgier.

Play It As It Lays handlar om Maria: skild, före detta modell och skådespelerska. Hennes enda dotter är psykiskt handikappad och inlåst på institution. I bokens nutid befinner sig även Maria på mentalsjukhus. Den dåtid som återberättas handlar om hur Maria alltmer tappar greppet. Som läsare väntar jag spänt på att få veta hur det kommer sig att hon anklagas för mord.

Marias rämnande tillvaro och den luxuösa omgivningens känslokyla beskrivs med en fängslande men skrämmande skärpa. Joan Didion bevisar att hon är en konstnär med full kontroll över sina litterära vapen. Efter läsningen är jag skakad på djupet. Visserligen finns det brister, till exempel ett långt parti där vi inte får veta något om Marias känslor utan bara får hennes handlingar beskrivna. Detta dämpar utvecklingskurvan. Ändå - en läsning som inte går att komma undan, som stannar kvar, inristad i skinnet.

Vet någon därute om filmen baserad på boken är sevärd?

Betyg: 8/10

Kommentera

Bok- presentation:	Husfrid : en tragikomisk familjeberättelse
Författar- presentation:	Alison Bechdel

Alison Bechdel - Husfrid

Husfrid är en självbiografisk familjeberättelse, med fokus på pappan som tog livet av sig (eller?) när Alison var 20 år. Alison hade kommit ut som lesbisk en kort tid innan och då fått veta att pappan hela tiden levt ett dubbelliv och att barnvakterna även varit hans älskare. Pappan har, förutom att vara begravningsentreprenör, arbetat som gymnasielärare och valt ut älskare bland sina manliga elever. Husfrid är ett utforskande av Alisons relation till sin pappa och av denna och andra familjehemligheter.

Husfrid är bra tecknad, bra skriven, smart upplagd i högst okronologisk ordning - och väldigt gripande. Efter ett kapitel är jag fast och bara måste läsa vidare. Slutet kommer lite abrupt, men det är å andra sidan mitt enda klagomål. Jag uppskattar boken och jag uppskattar särskilt alla litterära referenser!

Betyg: 8/10

Kommentera

Bok- presentation:	Ormens väg på hälleberget
Författar- presentation:	Torgny Lindgren

Torgny Lindgren - Ormens väg på hälleberget

Jag har tänkt att jag ska läsa något av Lindgren sedan jag lyssnade till Sonjas godhet där Owe Wikström skriver en hel del om denne författare, så när Ormens väg på hälleberget dök upp i charmigt slitet skick på en biblioteksutrensning fick den följa med mig hem. Denna tragiska saga är tunn men mycket tung, det rör sig om en undergångsskildring av antika proportioner, omplanterad i norrländsk mylla och fullsprängd med bibelcitat.

Bokens berättarröst, Jani, håller ett långt tal till Vårherre där han på sitt säregna mål redogör för sitt livs historia. Om uppväxten då byns handelsman utnyttjade moderns fattigdom för sina egna syften. Om vuxendomen då övergreppen lever vidare men med andra personer som förövare och offer. Det handlar om skuld, att vara skyldig. Det handlar om ett oförstående inför makterna, om Vårherres sätt att låta saker ske och Janis behov av att fråga varför.

Det här är en riktigt, riktigt bra bok. Den drabbar och stannar kvar. Nu är jag mycket sugen på att läsa mer av Torgny. Hummelhonung verkar vara det som står på tur. Andra tips mottages förstås tacksamt!

Betyg: 9/10

Kommentera