Recension av Sommar i P1 den 27 juli
Åsa Larsson om en deckardrottnings kval
Åsa Larsson bjöd på ett underfundigt sommarprat fyllt av nostalgiska tillbakablickar. Hon gjorde nedslag både i sin egen men också i sin släkts historia. Parallellt berättade hon på ett klurigt sätt om sina kluvna känslor inför att vara den hyllade författaren, deckardrottningen som ska glittra på mässor, intervjuas och äta frukost med bokhandlare.
Sommarvärd: Åsa Larsson, en av Sveriges mest hyllade nutida deckarförfattare som debuterade med kriminalromanen "Solstorm" 2003. Den senaste deckaren från 2012 heter "Till offer åt Molok". Hösten 2014 ger hon ut sin första deckare för barn.
Programmet sändes: Söndagen den 27 juli 2014.
Temat: Identitet, tro, berättelser.
Insomningsfaktor: 1/5
Överraskningsfaktor: 2/5
Gråt: 0/5
Skratt: 2/5
Musikval: -
Åsa Larssons mamma och pappa – som båda två lämnade hemtrakten Tornedalen och sitt modersmål tornedalsfinskan för att studera på universitet – lärde dottern att läsa böcker men inte att bo på hotell. "Så långt räckte inte deras självkänsla," säger Åsa Larsson i sitt program. Känslorna inför de författarturnéer, som kommit med berömmelsen som författare, är därför kluvna.
Den släkthistoria Åsa Larsson målar fram är fylld av nostalgi och barndomsidyll. Alla vuxna i hennes närhet ville läsa hennes första historier. Alla lyssnade gemensamt på sommarföljetongen på radio under sommarvistelsen på den gemensamma släktgården. Samtidigt blev släktens historia allt mer en förlorad värld som sakta försvann tillsammans med urgammal kunskap. Som hur man gör sin egen tvål.
Tornedalsfinskan var under Åsa Larssons uppväxt ett hemligt språk som föräldrarna bara använde sinsemellan med låg röst i köket när dottern gått och lagt sig.
Programmet är precis så där somrigt som ett traditionellt "Sommar" ska vara. Inga överdrivet svåra händelser, man drar på munnen, det är trevligt och intressant.
Även om det knappast är nydanande eller oväntat att berätta om sin familjs historia och dra hågkomster från sin barndom är det aldrig tråkigt att lyssna på Åsa Larsson. Det beror till viss del på upplägget där två parallella historier berättas. Infogat i familjeberättelsen finns nämligen den om Åsa Larssons nutida kluvna känslor kring deckardrottningrollen med dess höga klackar och "svansviftande". I själva verket längtar en del av henne bara hem till det vardagliga livet. Detta berättas med humor och självdistans.
Självklart tar hon tillfället i akt att försvara det där att skriva just deckare. Vi har alltid, ända sedan Gamla testamentet, varit intresserade av grymma historier, säger hon.
Hon berättar också om fenomenet, som verkar utbrett bland författare, att aldrig vara nöjd. Först är den högsta drömmen att bli utgiven, "då ska jag bli lycklig". Men positionerna flyttas hela tiden fram. Till slut är det längsta signeringskön på bokmässan eller det finaste litterära priset som hägrar. Intressant!
Anmäl textfel
