Litteraturblogg: Anne-Charlotte Östman, "Kultur och tro"
Doktor i litteraturvetenskap som söker det enkla, genomskinliga språket
Anne-Charlotte Östman är doktor i litteraturvetenskap. Hon har forskat om två franska författare: Romain Gary och Emmanuel Bove.
I den svenska litteraturen är hon något av en allätare men läser mest romaner. Till favoriterna hör de som på ett enkelt, genomskinligt språk lyckas bära en inträngande och nyanserad människoskildring.
En författare som Anne-Charlotte följer och uppskattar är Vibeke Olsson, senast med de sex böckerna om sågverksflickan Bricken.
Kvalitetsdeckare slinker ner, då gärna Håkan Nesser, Karin Fossum eller Arnaldur Indriðason med serien om utredaren Erlendur.
Totalt fyllde Astrid Lindgren 17 dagböcker med anteckningar och tidningsutklipp från krigsåren 1939-45. "Tänk att på nära håll få följa krigsåren i Sverige. Det är unikt," skriver Anne-Charlotte Östman som läst dagböckerna.
Emmanuel Boves debutroman "Mina vänner" från 1924 var länge bortglömd. Nu ges den ut igen och betraktas som en klassiker. "Romanen är både hårdkokt och sentimental, sorglig och dråplig" tycker Bovekännaren Anne-Charlotte Östman.
Svetlana Aleksijevitj, årets nobelpristagare i litteratur, höll på måndagen sin nobelföreläsning. Anne-Charlotte Östman skriver om en författare som intresserar sig för den lilla människan.
Anne-Charlotte Östman är en av alla stockholmare som just nu läser Ivar Lo-Johanssons klassiker från 1935. "Författarens syfte med Kungsgatan verkar vara att varna för storstaden. Samtidigt är han ytterst skicklig i att beskriva stadens dragningskraft," skriver hon.
Läs mer ...
Recensioner
LitteraturMagazinets recension
av
Stockens färd mot havet, Vibeke Olsson
Vibeke Olsson skriver vackert om att vara tagen i anspråk av livet"
Vibeke Olsson är en kristen arbetarförfattare. Nu avslutar hon sin berättelse om Bricken som kom som barn till Svartvik söder om Sundsvall. Hennes föräldrar hade under "storsvagåren" på 1860-talet sökt sin försörjning på sågverket. Det gick inte att överleva på jordbruket i Västerbotten.
Den åttonde volymen, "Stockens färd mot havet" blir en sammanfattning av Brickens liv. Hon har vid 75 &...
En åldring, man eller kvinna, som är någorlunda frisk och har en hygglig ekonomi är underbart fri"
Sven-Eric Liedman har varit mycket framgångsrik som idéhistoriker. Han är fortfarande, 83 år gammal, verksam som författare och föreläsare. I hans bok om ålderdomen, “I november” möter vi en priviligierad äldre man. Han har också en hustru vid sin sida sedan 50 år tillbaka och en grupp om 20 barn, barnbarn och barnbarnsbarn, tillika många vänner.
I marknadsföringen av boken understryks att ...
Therese Bohman har visat sig vara en fin stockholmsskildrare i romanerna “Den andra kvinnan” och “Aftonland”. Också när jag läser hennes senaste, “Andromeda”, går tankarna till Hjalmar Söderberg. Bohmans prosa är stämningsfull med inslag av vemod. Och det är kring själens obotliga ensamhet som historien rör sig.
“Andromeda” består av två jag-berättelser. I del 1 fö...
Hur mycket sorg kan en människa bära? frågar sig Lovisa"
I Ulla-Maria Anderssons “Skamluvan” får vi slå följe med den unga Lovisa som har ett hårt liv på Öland under sent 1800-tal. Hennes mor är ensam med barnen, det är svårt med arbete, tidvis svälter de, och prästen vakar över deras leverne. Det är välskrivet med en imponerade kunskap om tiden. Ändå är det tungt att läsa om de utsatta kvinnornas öden.
Jag tänker på ...
Kan vi stanna? Måste vi fly? I dag kommer nya berättelser"
Walter Kempowski (1920-2007) var en framstående tysk efterkrigsförfattare. Förutom romaner publicerade han böcker med vittnesberättelser från andra världskriget. “Alles umsonst” från 2006 blev hans sista roman. “Allt förgäves” finns nu att läsa i svensk översättning av Rebecka Kärde.
Med en lätt burlesk ton skildras dagarna på ett gods i tyska Ostpreussen januari 1945, då...
Det handlar mycket om hans eget förhållningssätt. Porträttet blir sonens"
Édouard Louis har i uppmärksammade böcker tidigare skildrat sin barndom och sin far. LitteraturMagazinets Anne-Charlotte Östman som läst hans nya bok om modern Monique, finner likheter med en annan stor fransk författare.
Édouard Louis skriver i det lilla formatet. Jag kommer att tänka på novellserien Entimmesboken. Hans senaste bok, “En kvinnas frigörelse” tar inte mer än en timma att läsa. Den är spat...
Dödsängel är till form och innehåll en imponerande debut"
Vi har fått uppleva flera fullödiga debuter på sistone. Till den skaran sällar sig Axel Burénius med sin korta men betydande roman “Dödsängel”.
Boken har ett förskräckande faktaunderlag. Axels bror Åke var en av tre unga män som dödades i en trafikolycka i januari 2008 norr om Bollnäs. Deras bil hade kommit över på fel sida av vägen och mejades ned av en mötande lastbil. Mot ett s&a...
Havet, stormarna, fåglarnas fria flykt lever med i människornas öden"
Norska författaren Herbjørg Wassmo fick Nordiska rådets litteraturpris 1987 för sin roman “Hudlös himmel”. Det är den avslutande delen av trilogin om Tora, dotter till tysk soldat och utnyttjad av sin styvfar. Historiska Media ger ut böckerna på nytt om den hårt drabbade Tora, om den känslofattiga miljö hon växer upp i men också om hennes drömmar och de glipor som finns i den grå vardagen.
N...
Tora har något mycket svårt att gå igenom alldeles ensam"
Med “Det stumma rummet” fortsätter Herbjørg Wassmos trilogi om “tyskepiken” Tora. Det är en välgärning av Historiska Media att ge ut böckerna från 80-talet på nytt.
Tora, som bor i ett litet samhälle i Nordnorge, lever med skammen att ha en tysk soldat som far. Modern Ingrid bor nu med en annan man, Henrik, som förgriper sig på sin styvdotter. Tora är fången i de vuxnas tystnad men ocks&ari...
Karin Smirnoff har fått många läsare med sin trilogi om jana kippo. “Jag for ner till bror”, “Vi for upp med mor” och “Sen for jag hem” har mottagits väl av kritikerna, och Smirnoff har tilldelats en lång rad priser.
Med den aktuella “Sockerormen” har författaren lämnat det kärva språket i Norrland för att föra oss in i barnens föreställningsvärld. En utsatthet so...
Jag sträckläste - igen! Jag är så glad att jag upptäckt norska Herbjørg Wassmos författarskap. Efter Dina-trilogin ger Historiska Media ut den fjärde delen, “Den som ser”. Den skrevs många år efteråt, kom på norska 2017 och finns nu på svenska.
Det är som de tidigare romanerna en stark berättelse om kärlek, svek och skuld. Den unga Karna utgör det centrum som de andra personerna ...
Det skapas konflikter mellan familjemedlemmar och grannar, socialdemokrater och kommunister"
Jag är en stor beundrare av Vibeke Olssons författarskap. Jag har med glädje läst hennes böcker om de tidiga kristna gemenskaperna i Rom. På senare tid har jag följt Bricken och människorna på Svartvikssågen söder om Sundsvall.
Den första boken om Bricken var ett beställningsverk från förlaget. Den var avsedd som en ungdomsbok. Nu har den sjunde i serien kommit, “Som skuggan följer ljuset”...
Jenny Rogneby är bättre när hon låter Leona vara tuff och hårdkokt utan förklaring"
Jenny Rogneby har kommit ut med sin femte kriminalroman. Hon har uppskattats och uppmärksammats mycket för sin okonventionella utredare. Leona drar sig inte för att överskrida lagens gränser, vare sig som polis eller som privatperson. Hon driver ett stort eget projekt som ska göra henne ekonomiskt oberoende.
I den aktuella ”Öga för öga” får den privata Leona och hennes bakgrund extra stort utrymme. Det blir riktigt kä...
I hennes bok finns en skör tråd snarare än en röd"
Kerstin Ekmans nya bok ”Tullias värld” är inte en roman. Det som författaren lyckas vaska fram om sitt objekt räcker inte. Det kanske heller aldrig var tanken. Det vi vet om Tullia består av de rader fadern Cicero tillägnat henne i sina brev. En älskad dotter var hon.
Att den romerska tillvaro som omger Tullia mer än hon själv blir ämnet gör mig besviken. Fattas fakta kan man skapa fiktion. Men mina förvänt...
Délphine de Vigan har skrivit flera intressanta relationsskildringar"
I den senast översatta romanen ”Om det inte vore för dig” ger sig fransyskan Delphine de Vigan in på ämnet afasi. Vi får träffa en äldre dam, Michka, som är på väg att förlora sitt språk.
Författaren går respektfullt tillväga. Hon ger oss den gamlas perspektiv men skildrar också hur en vän och en logoped upplever situationen. Tacksamhet är temat. En åldrande person har n...
Visa standardvy
